Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skärmytsling mellan saxare och kroater, hvarvid de förstnämnde
genast började vackla. Tilly såg, att den afgörande
striden ej mer kunde undvikas, och ville derföre icke längre
lemna flyglarna ensamma uti elden. Han tågade fram med
sina sexton stora tertier. Men ju mera de nalkades
svenska bröstet, desto mera förhärjande blef också den eld,
hvarmed de emottogos. Torstensson hade allt i förträfflig
ordning. Läderkanonerna sköto skott på skott med en
för de kejserliga förvånande skyndsamhet; de större
kartogerna i förhållande derefter. Bakom dessa hotande
eldgap väntade de väl kända blå, gula och svenska
brigaderna. Tilly vågade icke det vådeliga anfallet, utan drog
sig åt höger mot Horn och saxarna. Den ännu tappert
kämpande Pappenheim blef härigenom lemnad ensam och
öfvergifven. Orsaken gissas olika; dels Tillys afund, dels
en hemlig benägenhet att i det längsta undvika striden
med den fruktade Gustaf Adolf; dels och troligast hoppet
att snart förjaga saxarna och sedan så mycket lättare
öfverväldiga de ensamma svenskarna.
Det tycktes i början som denna plan skulle gå i
fullbordan. Tilly och Fürstenberg angrepo den saxiska
hären med förenade hopar, Cronberg och Schönburg i
spetsen. De frambröto oemotståndligt. Vid Schönburgs anfall
kastade sig saxiska hästgardet genast och först på flykten.
Cronberg störtade mot ett annat regemente, nedsköt med
egen hand öfversten, och jagade med sina oöfvervinnerliga
bussar hela ryttarehopen på flykten. Saxiska fotgardet
och Arnheims folk voro de enda, som gjorde motstånd;
med de öfriga saxarna gick det efter Tillys spådom: de
flögo undan som agnar utefter fältet; dock i flykten
plundrande både egen och svenskarnas tross. Bland de
främsta flyende var kurfursten sjelf, hvilken ansåg slaget
ohjelpligen förloradt. Först i Eulenburg, två mil derifrån,
vågade han stanna och uppfriska sig med en mugg öl,
under afvaktan af ytterligare underrättelser från slagfältet.
Då flere af de kejserliga regementerna började dels
plundra trossen, dels jaga saxarna, lät Tilly strängeligen
befalla dem att skynda tillbaka till striden. Låtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
