Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutades ändteligen den tjugonde April, då Tilly dog, lemnande
sin ringa förmögenhet till delnings emellan sina gamla
walloner och en älskad brorson, sitt minne åter till
efterverldens odelade beundran.
Denna Gustaf Adolfs nya och oförmodade lycka och
hans enda motståndares, den gamle Tillys död, väckte hela
Europas förvåning och hos katolikerna häpnad och
förskräckelse. Släpp ned täckelset, skådespelet är slut! sade
en af kardinalerna, och nästan på samma sätt betraktade
Maximilian sjelf sin ställning. I största hast förde han
gemål och skatter i säkerhet, drog sedan tropparna, efter
Tillys råd, till Ingolstadt och Regensburg; men nödgades
dervid lemna land och hufvudstad öppna för segraren.
Sjelfve kejsaren började frukta, att den förhärjande strömmen
nu ändteligen skulle komma äfven till hans länder.
Frankrike, redan förut afundsjukt, blef det än mera. I
sanning, sade Ludvig, det är hög tid att sätta en gräns
för den der Götens utsväfvande företag. Serdeles kinkigt
blef Frankrikes förhållande till Bäjern. För att locka dess
furste från Österrike hade kardinal Richelieu lofvat att
beskydda honom emot hvem som heldst. Nu i nödens
stund ville Maximilian, att Richelieu skulle fullgöra sin
förbindelse; men denne fruktade att stöta sig med den
segrande Gustaf Adolf, och lemnade derföre kurfursten
i sticket. Franska sändebudet i München ville likväl göra
sitt bästa och reste till konungen samt begärde åt
kurfursten en fullkomlig neutralitet, förebärande allehanda mer
eller mindre rimliga skäl, t. ex. att Tillys anfall mot
svenskarna i Bamberg hade blifvit företaget mot kurfurstens
befallning; att denne sednare städse talat med mycken
aktning om svenska konungen o. s. v. Men Gustaf
Adolf svarade: Jag känner nog kurfursten och hans prestknep.
Han har en dubbel tröja och vänder ut än den
blå, än den röda sidan, allt efter som omständigheterna
fordra. Men han må blanda färgerna, huru som heldst;
konungen i Sverge skall han dock icke bedraga. Nu
började sändebudet att med en temligen djerf ton omtala,
med huru mycket missnöje franska konungen skulle se sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
