Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trossaker tvingas, och hvarje ingången förbindelse hållas,
äfven mot främmande bekännare; man kunde således af
Gustaf Adolf hoppas både löfte om fullkomlig trosfrihet
och samma löftes orubbliga iakttagande. Andra hindret
var Uladislaus och dess mägliga parti; man föreslog
derföre att åt denne prins lemna Smolensk med Sewerien
eller till och med att genom Gustaf Adolfs vapen återlyfta
honom på ryska thronen, hvartill han under Demetriska
oroligheterna en gång varit utvald. De i Polen talrika
protestanterna uppäggades, och man sökte till och med
att bereda sig krimska tartarernas medverkan. Det
syntes vara konungens afsigt att med allvar fullfölja
företaget.
Å andra sidan saknas ej heller anledningar till
motsatt öfvertygelse. Själfva sakens naturliga svårigheter och
Sigismunds varnande öde kunde icke undfalla Gustaf Adolf.
Af flere yttranden synes också, som skulle han hafva
företagit hela underhandlingen mera för att stifta oro och
villervalla bland polackarna än i hopp att lyckas. År
1630, då han öfverlemnade verkställigheten åt sändebudet
Jakob Russel, yttrade han misstroende så väl till personen
som hela företaget.
Han bedrog sig ej heller. Russel, i stället för att
i tysthet utforska allmänna tänkesättet och skaffa
anhängare, skickade till den då varande riksdagen i Warschau
ett öppet bref, hvari han föreslog polackarna att välja
Gustaf Adolf till Sigismunds blifvande efterträdare, och sökte
utveckla fördelarna af en sådan förening. Det var enligt
polska lagarna alldeles förbjudet, att medan konungen lefde
väcka fråga om dess efterträdare. De många mot Gustaf
Adolf lidna förlusterna af så väl länder som folk hade
dessutom i Polen gjort hans namn beundradt, dock icke
älskadt. Russels bref väckte derföre liflig och allmän
ovilja, och blef offentligen på torget uppbrändt. Radzivil
med hemliga anhängare vågade icke säga ett enda ord;
saken förföll, och Gustaf Adolf lät sätta Russel uti
fängelse, såsom den der öfverskridit den honom gifna
fullmagten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
