Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Tysklands protestantiska ständer skulle hålla ett
sammanträde till öfverläggning om allmänna angelägenheter,
serdeles om nödvändigheten att förena sig under ett
gemensamt öfverhufvud för att i framtiden kraftigt kunna
motstå kejsarens och katolikernas företag; man lät förstå, att
med den öfvervigt protestanterna för närvarande ägde,
kunde de gerna bland sina egna trosförvandter välja
romersk kejsare; slutligen yttrades med tydliga ord, att
Gustaf Adolf vore dertill mest både förtjent och skicklig.
Det vore dessutom billigt, att han för egen räkning
behölle såväl öfver alla från katolska furstar tagna länder,
såsom ock öfver de befriade protestanterna samma jura
superioritalis[1], som kejsaren förut innehaft; dessa stater
borde för framtiden ständigt vara med svenska kronan
förenade o. s. v. Kurfurstens af Saxen motstånd
omintetgjorde företaget för den gången. Men straxt efteråt, då
konungen tågade i Wallensteins spår upp emot Saxen,
gaf han Oxenstierna befallning att till Ulm sammankalla
protestantiska ständerna från Schwaben, Franken och
rhenska kretserna. Der skulle föreslås en närmare förening
dem emellan och tillika utväljandet af ett gemensamt
öfverhufvud för att med mera enhet och drift utföra kriget.
Gustaf Adolf hade utan tvifvel blifvit detta öfverhufvud;
derigenom kommande ett trappsteg närmare kejsarethronen.
Hans straxt derefter inträffade död afbröt för alltid dessa
utsigter.
Vid ofvannämnde underhandlingar hade konungen en
trogen medhjelpare uti sin svåger, kurfursten af
Brandenburg. Anledningen var följande. Gustaf Adolf hade, som
bekant är, blott ett enda barn, den sedermera så ryktbara
drottning Kristina. Äfven kurfursten Georg Wilhelm hade
blott en enda son, den sedan likaså ryktbare Fredrik
Wilhelm. Det var den store Gustaf Adolf som vid sin
ankomst 1631 till Berlin uti den då elfvaåriga gossen
upptäckte den blifvande store kurfursten. Han började
derföre vid detta tillfälle att sjelf tala om en förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
