- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
363

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oågot bortskämda af medgången och dessutom uti cll
(i-cndtligt och derlill rikt land, inind.-o strängt iakllo^o den
förra krigstukten; när de fulla af öfvermod äter började
fråga inneiånarne efter v ¡igen till Rom, då ryste de
fromma katolikernas hjertan pä samma gång, som deras
cgen-nytia genom plundringar sattes i harnesk. Folket rotade
sig tillsammans uti slorn hopar, samt öfverffill och
mördade svenskarna, när och hvar tillfälle yppades. Dessa ä
sin sida angrepo bönderna tillhaka och nedgjorde lätt
deras oordentliga skaror till flere hundrade, ja luiendetal,
sä att de efterlefvande snart måste med ödmjukhet
ned-lllgga vapen och lofva lydnad. På detta sätt gick det
till uti Schwahen. I Biijern tog kriget en ännu bittra ro
vändning. Bönderna vågade väl icke visa sig i öppna
fältet; men hvarje mindre tropp, som aflägsnades från
huf-vudhären, blef (örsåtligen omringad, nedhuggen eller lagen
till fånga, och i sednare händelsen obarmheitigt handterad,
så att näsa och Ögon hortskuros, ögonen utrycktes,
händer och föl ler afhöggos o. s. v. Svenska knektarna,
härigenom drifna till raseri, började utöfva en förskräcklig
sjelthämnd, och Öfverallt såg man röken af brinnande byar.
G’islaf Adolf förmådde ej hämma det onda och förbannade
högt bäjrarnas oförslåndiga vidskepelse, som gifvit
anledning lill sådana fasansfulla uppträden.

Ilan var nu stadd på tägen (ill det inro af della
herligdöme och nalkades Landshut: Vid härens ankomst
(lydde besättningen ur staden, innevånarno in i busen.
Horn, som först ryckte in, fann gatorna lomma; men vid
åsynen af svenskarnas krigsordning vågade innevånarno
uter alt visa sig, och de förnämste bland dem gin::o
konungen till mötes med stadens nycklar och böner om
skonsam behandling. Gustaf Adolf red i spetsen (ör sina
troppar med Horn på ena, llephurn på andra sidan, och
var just uti ofvannämnde missnöjda sinnesförfattning.
Boig-rarna föllo vid hans möle på knä och borgmästaren
började lala. Konungen, utan olt hcvärdiga honom med en enda
blick, afbröl helt tvärl, sägande: Slå tipp, och bed Gud,
både för dig och staden! det behöfs sannerligen! Stads-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free