Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ekolsunds slott, der han lefde med en uti Sverge förut osedd
prakt, stolt öfver rikedomar, segrar och börd från sjelfva
Wasahuset. När han med sin präktigt bespända vagn
for fram och tillbaka mellan Stockholm och Ekolsund,
satte han en synnerlig ära uti att aldrig vika åt sidan af
vägen för någon annan, än för den regerande konungen.
— Emedlertid var Gustaf Adolf uti förlägenhet vid valet
af efterträdare. Allmänna rösten fordrade Oxenstierna
eller Horn; men den förre var oundgänglig för de inre
ärenderna; den sednare åter måste sändas till Elsas för
att der göra slut på en lika beskaffad träta mellan
Bernhard af Weimar och Kristian af Birkenfeld. Slutligen föll
valet på Baudis, dock ogerna i anseende till hans kända
girighet. Denne härförare satte visserligen lif uti
krigsrörelserna; men exemplet af hans egennytta öfvergick till
underbefäl och soldater, samt föranledde tallösa oredor i
hären och missnöjen i landet, och lyckan fortfor
hädanefter som hittills att i dessa nejder vara de svenska
vapnen föga huld[1].
Uti Thüringen och trakten kring Magdeburg
lemnades efter slaget vid Breitenfeld Wilhelm af Weimar och
Johan Banér; men sedan dessa länder blifvit fullkomligt
rensade från fiender, nedkallades båda att deltaga uti
tåget mot Bäjern.
Öfver Rhenländerna förordnades i slutet af 1631
Axel Oxenstierna med säte uti Mainz eller Frankfurt.
Under honom stodo hertig Bernhard af Weimar och
pfalzgrefven Kristian af Birkenfeld; den förra i Elsas, den
sednare nedåt Pfalz. Äfven dessa herrar råkade snart uti
oenighet, och det så, att icke ens Oxenstierna kunde styra
dem. Det var då, som denne statsman i harmen yttrade,
att man uti krigstjensten aldrig borde använda furstliga
personer; ty stolta öfver sin börd, vilja de icke veta af
någon lydnad eller eftergifvenhet; saker, som de dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
