Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot det onda användt alla möjliga medel, men förgfifves.
Nu tillkallade han icke blott alla i bären varande tyska
furstar, utan äfven hela öfverbefälet samt officerare, så
högre som lägre. Derpå vände han sig mot de tyska
herrarna och begynte följande tal, hvarunder röst, blick och
åtbörder röjde ett sådant uttryck af vrede och barm, att
man desslikes hvarken förut eller efteråt hos honom
funnit. Så talade konungen: I furstar, grefvar, herrar och
ädlingar af Tyskland: Till mina Oron hafva kommit många
och svåra klagomål, huru våra troppar bland sina egna
bundsförvandler (ara (ram med mord, brand och
sköf-ling; huru folket klagar, att deras vän, svenska
konungen, gör dem mera ondt, än deras fiende, Wallenstein
sjelf; att svenskarna begynna föra krig på samma sätt
som kroaterna o. s. t). Dessa förebråelser skära mig i
hjertat, serdeles som jag vet dem icke ogrundade vara.
Men jag hafver elt sådant edert uppförande strängeligen
förbjudit, och är dertill fullkomligt oskyldig. I tyske
herrar, samt och synnerligen, från öfver sten, till den lägsta
officeraren, i ären just desamme, som härjen och
förderf-ven edert fädernesland, som bestjälen och plundren edra
landsmän, ja sjelfva edra, trosförvandter, just desamma,
som t hafven åtagil eder all beskydda. Gud vare mitt
vittna, all jag vämjes, alt hjerlat vänder sig i milt bröst,
hvar gång jag ser eder för mina ögon och dervid
besinnar, huru i nedkallcn förbannelse i stället fOr välsignelse
öfver våra vapen. — Om i voren sanna kristna, så
ha-den i borl betänka edra pligler mot fosterland och
trosförvandter, betänka, hvad jag sjelf för eder skull gjort. För
eder frihet, för edert timliga och eviga väl, vågar jag
milt eget lif, uppoffrar dess lugn och mitt ärfda rikes
skatter och blod. Jag har af hela det tyska riket icke
bekommit så mycket som till en enda, rock, och jag viU
heldre rida blott och bar härifrån, ån kläda mig med
edert byte. Allthvad jag vunnit, har jag antingen
åter-lemnat åt dess rättmätiga furslar, eller ämnat utdela del
bland eder, ty jag har sjel[ länder nog till att styra. Men
diremot väntade jag. lydnad mot mina befallningar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
