- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
417

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anböllo slutligen, att Gustaf Adolf mätte taga någon hvila.
Iluru kan jag, svarade han, njuta beqvämlighet, då jag
rundtomkring mig ser så många vara i saknad deraf.
Han tillbragte natten uli en gammal vagn, tillsammans
med Kniephausen och hertig Bernhard.

Fram emot morgonen ordnades hären efter samma
grundsatser som förut vid Breilenfeld. På högra flygeln
stod i första linien svenska rytteriet, ytterst Stålhandske
med finnarna, sedan Soop med vestgötarna, Sack med
sudermanlänningerna, sedan upplänningar, östgötar och
närmast midlen Stenbock med smålänningarna; denna flygel
skulle anföras af konungen sjelf. Midlen utgjordes af först
svenska, sedan gula och gröna brigaderna, alla under Nils
Brabes befäl; venstra flygeln af tyskt rytteri under hertig
Cernhard. Andra linien, bestående nästan endast af tyska
troppar, var på samma sätt ordnad och anfördes af
Kniephausen. Tjugusex gröfre kanoner ställdes framför midten,
tjugu framför hvardera flygeln, och dessutom medfördes en
mängd smärre fältstycken. Hela hären utgjorde vid pass
tjugutusen man.

Natten var ovanligt mörk och den sena gryningen
blef af täta dimmor än mera fördröjd. Det var alldeles
omöjligt att vid sådana omständigheter länka på någon
strid, och med missnöje säg sig konungen tvungen att
återigen uppskjuta anfallet, och det ända till dagningen.
Emedlertid red han ut för alt efterse, om allt hölls i
tillbörlig ordning. Han var klädd uti elghudskyller med grå
öfverrock. Man föreställde nödvändigheten att åtminstone
på en sådan dag nyttja harnesk. Men konungen invände
den smärta, som derunder plägade af dirschauiska kulan
förorsakas. Man var envis. Nej, svarade han, Gud är
mitt harnesk! Likaledes vägrade han att förtära någon
föda, utan fastande, likasom till nattvardens begående, steg
han upp på en hvit springare, och red fram till slagt—
ordningen.

Konungens sällskap på denna märkvärdiga dag
utgjordes af herlig Frans Albert af Lauenburg med dess
be-Fryxells Ber. VI. N 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free