- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
422

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nungen, sköt honom genom lifvet, under utrop: Dig har
jag länge sökt! Sjelf föll Falkenberg i samma ögonblick
för en hämnande kula. Konungen vacklade, men höll sig
ännu på hästen, och sade, dock med malt stämma:
Broder! Sök att rädda ditt lif! Jag har fått så mycket
jag behöfver. Hertigen deremot red nära intill sidan och
fattade konungen om lifvet, ämnande på sådant sätt hålla
honom qvar i sadeln, tills de hunnit ur striden. Men nu
störtade hela den kejserliga rytlareskaran öfver dem.
Konungens häst fick en kula uti halsen, så att han
stegrade sig och blef orolig. I detsamma aflossades en pistol
mot hertigens hufvud och det så nära, att, fastän denne
med handen slog undan geväret, svedde dock krutelden
både lockar och ansigte. I denna trängsel och förvirring
släppte han konungen och flydde. Gustaf Adolf sjönk
straxt af den ostyriga hästen, släpades några famnar uti
stegbygeln, men lossnade och blef liggande. Af hans
sällskap hade de fleste under stridshvimlet blifvit nedhuggna
eller spridda; endast unga Leubelfingen återstod, ehuru
redan sårad. Genast sprang han ned af hästen, och
erbjöd den åt konungen. Gustaf Adolf räckte upp sin hand
och ynglingen sökte hjelpa honom på fötterna, men
fåfängt. Leubelfingen var för svag, och konungen, af
såren vanmäglig, kunde icke understödja hans bemödande.
Några kejserliga ryttare sågo uppträdet, ilade dit och
frågade, hvem den sårade vore. Konungen teg;
Leubelfingen teg. Den ena ryttaren rände i vredesmod värjan
igenom Leubelfingen, och den andra sköt konungen
genom hufvudet, hvarpå de och deras kamrater gåfvo dem
än flera skott, afdrogo kläderna och läto de nakna
kropparna ligga qvar på fältet. Leubelfingen lefde ännu
några dagar efteråt, och genom honom har man fått
underrättelse om dessa den store Gustaf Adolfs sista
ögonblick *).

’) Enligt en annan sägen har konungen gifvit sig tillkänna för
den kejserliga ryttaren, hvilken då försökte att släpa honom
som fånge till Wallenstein. Men i detsamma kommo smä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free