- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 6. Gustaf II Adolf /
444

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läga, onda och goda voro alla lika förargade, och
prester-skapet hade beslutat alt göra allvarsamma föreställningar;
i synnerhet, som de fruktade att den nya gunstlingen
skulle ingifva drottningen ovilja mot den evangeliska
lil-ran. Maria Eleonora blef harom underrättad. Hon sjelf
var denna l8ra af själ och hjerta tillgifven, och det om
möjligt ännu mer, sedan hennes älskade Gustaf Adolf för
densamma uppoffrat lifvet. Hon ansåg det derföre vara
sin moderliga pligt alt varna den förvillade dottern. Det
var dock icke ulan tvekan och rådplägning som delta
beslut blef tagel; ty hon kände och fruktade Krislinas
q.vicka tunga och stolla mod. Bäfvande gick hon derföre
lill utförandet af sin föresats. Men då Krislina i början
iakltog lystnad, fattade hon mod och började tala om
Bourdelols farliga grundsatser, om Gustaf Adolfs ärorika
strid för den sanna läran o. s. v. Kristina tackade för
hennes välmening, men tilläde, att tvister om olika
trosbekännelser vore dem ett alldeles för högt och svårt
ämne. De borde öfverlemna sådant åt preslerna. Maria
Eleonora började åter tala, men nu afbröt henno Kristina
med stolthet. Jag vet ganska väl, sade hon, hvilka de
personer äro, som lockat eders majestät till detta steg;
’men jag skall lära dem att också veta, hvem jag är, och
au ångra deras förmätenhet. Derpå gick hon hastigt ut
ur rummet, lemnande modren i utbrottet af den häftigaste
smärta. Denna förmådde ej stilla sina tårar, icke ens sa
mycket, alt man kunde föra henne hem. Det berättades
för dottern, som helt kallt svarade: Hon har sig sjelf alt
lacka för alltsammans. Men då modern ännu fem
timmar efteråt befann sig i samma bedröfliga
sinnesförfattning, gick ändteligen Kristiana tillbaka och sökte med
mildare ord ställa den klagande tillfreds, dock utan att
vidröra den föregående händelsen. Enkedrotningen
öfver-gaf dock sedermera hofvet och flyttade till Nyköping.

Litet före afresan från Sverge besökte Kristina sin
mor för att säga henne sitt sista far.väl. Det skedde uti
hela hofvets närvaro, samt med ett värdigt och vackert
la), hvarvid dock Kristina syntes temligen lugn, ehuru de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/6/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free