Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kinkigaste punkten var som vanligt skatterna.
Regeringen fordrade de förras bibehållande blott med det
tillägg, att äfven adelns bönder skulle betala
boskaps-skatt och undergå utskrifning. *) Det tyckes som
prest-och borgareslånden varit tämligen villiga; men icke så
de andra. Svenska härarnas hittills äfven efter
konungens död hafda framgång gjorde i allmänhet ständerna
öfvermodiga, så att de tyckte riket icke rara i fara
eller i behof af så stora uppoffringar. e] Adeln vägrade
i början liera gånger, och alldeles att åtaga sig
bo-sknps;>katt och utskrifning inom frihetsmilen; men då
Gabriel Bengtsson Oxenstjerna och Klas Fleming
kommit ned på riddarhuset och framställt saken, biföll
ändteligen ståndet till en del af dessa fordringar. aJ
Bönderna voro serdeles svåra och omöjliga. De hade
till rådet inlemnat en lista på sina missnöjen, hvilka
icke blott angingo den tunga beskattning, öfver
hvilken de med skäl kunde klaga, utan äfven några nya
förordningar angående kornhus och skjutsfärd, hvilka
likväl just till böndernas lättnad blifvit utgifna.
Skriften var dessutom författad med bitterhet, och
troligen, icke af bondehand. Dock äfven sjelfva bönderna
voro högst oroliga och hotade alt resa hem från
riksdagen, om ej desse deras besvär afhjelptes.
Regeringen uppkallade i rådet ett utskott af allmogen, då Per
Baner gaf dem allvarsamma föreställningar; men det
hjelpto ej. De båda folkkäraste bland rådsherrarna}
Gabriel Gustafsson Oxenstjerna och Klas Fleming,
gin-go ned till allmogen på gillesstufvan, men kunde föga
uträtta. En Finnsk bonde gsf väl lofvande svar, men
blef derföre straxt angripen af en Upplänning, hvilken
kallade honom Herrehy llare, och vid fortsatt
ordväxling slutligen lät Finnen smaka knytnäfvarna.
Sådan
1) Rik sar k.. Radsprot. d. 8 Jul. 1634.
2) B r a h. s. st.
3) Riksark. Räd^prot. d. 14 Jul. 1634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
