Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stsrna, en häftig ovilja mellan Norra och Södra
Tyskland. Förslag till förlikningar uteblefvo icke.
Somliga ville åt Sverge afträda de katolska stiften i
Franken och Neder-Rhen; men Oxenstjerna vägrade,
emedan dessa genom sin aflägsenhet blifvit Sverge till
föga nytta, och dessutom svåra att bibehålla. Andra,
och deribland också Svenska riksdagen 1634,
föreslo-go, att Pommern, jemnte några biskopsstift, borde
lem-nas åt Brandenburg, hvilket deremot skulle åt Sverge
afstå hela Ost-Preussen. Detta förslag var, som man
tror, det, hvilket Gustaf Adolf vid första öfverfarten
till Tyskland hemligen hade i sigte; fastän sedermera
hans oväntade framgång och hertig Bernhards råd
in-gåfvo an -vidsträcktare planer. Men äfven derom
kunde man icke komma öfverens, och likasom Kur-Saxen
började också numera Brandenburg att uppreta till
oenighet. Oxenstjerna, harmsen och utledsen, reste
flera gånger från den trätande församlingen, men
måste för sitt fäderneslands bästa snart åter tillbaka. Så
förgick hela sommaren 1634, tills slaget vid
Nördlin-gen inträffade.
Emedlertid hade Sverges ära och anseende stigit
till en märkvärdig höjd. Man hade väntat, att detfea
aflägsna rike skulle vid Gustaf Adolfs död falla ned tili
sin iörra obetydlighet; så mycket mer förvånades man
att se detsamma, om icke stiga, dock orubbadt
bibehålla sitt vunna inflytande. Om riksdagsträtorna i
Stockholm visste man genom brist på tidningar föga;
men om de kraftfulla riksdagsbesluten blefvo Tyskarna
påminta genom de välrustade troppar, som derifrån
anlände, och genom den beundransvärda enighet, som
visade sig uti alla regeringens företag. Samma enighet
rådde också mellan Svenskarna uti Tyskland, dels
genom deras egen klokhet, dels genom det slägt- och
vänskapsband, som’ förenade Svenska legaten Axel
Oxenstjerna och hans måg, Svenska öfverlaltherren
Gustaf Horn. Med undantag af hertig Bernhard, och
honom hade Svenskarna vunnit på sin sida, fanns orkså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
