Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han mot öfverenskommelse tränga vidare, och
bemäg-tiga sig en annan mindre skogshöjd mellan Arensberg
och staden. Men här mötte han hårdare motstånd,
och blef tillbakaslagen. Aftonen började skymma,
hvar-före han för den gängen måste upphöra med anfallet.
Om natten blef ny öfverläggning. Hertigen,
uppmuntrad af den hittills hafda framgången, yrkade strid:
»lyckan visade dem vägen till seger.» Horn åter villa
»stanna på Arensberg, derifrån sträcka sina
förskans-»ningar nedåt Nördlingen, då man otvifvelaktigt skulle i
»säkerhet kunna undsätia staden.» Hertig Bernhard
yrkade åter på anfall: »Svenskarna ledo brist på hästfo»
.»der; staden kunde falla; fiendens ströftroppar hade
»hittills gjort så föga motstånd, att man ej kunde
vän-»ta mycket mod hos dess hufvudhär.» Hertigens
mening gillades af flertalet; ty beständiga segrar hade
gjort Svenskarna öfvermodiga, och de äggades dessutom
af Wurtembergska sändebudet, som hoppades att genom
en seger skulle alla de sugande härarna aflägsnas från
hans herres stater. Horn ville dock alldeles icke
låta öfvertala sig. Då utbrast öfverste Hofkirchen, en
gunstling hos hertig Bernhard i häftiga förebråelser:
»Om konung Gustaf Adolf följt så fega råd, hade han
»aldrig på två år eiöfrat halfva Tyskland.» Horn
svarade: »Om konung Gustaf Adolf lefde, skulle han gifva
»mig det vittnesbörd, att jag icke någonsin varit feg.
»Men han sjelf sökte aldrig en oviss seger, då han
kun-»de vinna den utan våda.» Hofkirchen svarade bittert,
och tvisten hotade att öfvergå till personlig fejd,
hvilket dock genom de andra afstyrdes. För att undvika
en förderflig oenighet sade Horn ändtligen med
försonande åtbörder: »Valan, Hofkirchen, jag vill nedlägga
»min mening under eder och flertalets. Jag vill fäkta.
»Men sanna mina ord, vi få händerna fulla att göra.»
Man beslöt alltså att tidigt följande dagen angripa
fienden; hertigen skulle föra venstra flygeln, Horn den
högra. Lösen blef protestanternas vanliga: »Gud
Oi ed oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
