Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kurfurstens praktvagnar, hvilken Stålhandske förärade åt
Banor. Kurfursten sjelf stannade på sin flykt icke förr
än i Leipzig.
Denna afgörande seger väckte uti hela Europa den
största uppmärksamhet; hos vännerna högljudd glädje,
hos fienderna oro och harm; hos alla förvåning öfver
Svenskarnas ihärdighet, lycka och kraft. Den bidrog
också att befria Sverge från en ny fiende. Under sken
af overksamhet hade nemligen general Arnheim nu i
två år legat på sitt slott Boitzenburg norr om Berlin.
Men under denna tid hade han sökt bilda ett tredje parti,
bestående af Polen, Danmark, Liineburg, Meklenburg
och Lauenburg. Detta var nära färdigt att träda i
verksamhel, då det genom slaget vid Wittstock gjordes
om intet. När Kristian den fjerde i Rendsburg fick
underrättelse om denna Svenskarnas seger, slog han
förtretad hatten i bordet och utbiöt uti bittra ord.
Men Banérs namn började att åtföljdt af beundran gå
kring hela Europa. Konung Ludvig den trettonde i
Frankrike förklarade honom skriftligen sitt välbehag,
lofvade bistånd, lät öfverlemna honom en äreskänk af
12,000 riksdaler, samt kallade honom Mon Cousin,
en tittel, hvarmed under hela trettioåra kriget
Frankrikes konungar funno för godt att hedra de store
Svenskarna Oxenstjerna, Horn, Banér, Torstensson och
Wrangel.
Banér hade velat utan dröjsmål förfölja den
slagna fienden och tränga djupare in uti Tyskland. Det
var omöjligt. Genom de många ansträngningarna var
hären uttröttad och behöfde hvila. Framför honom
lågo efter hvarandra länderna Brandenburg och
Magde-burg, båda alldeles uttömda. Stiderna kring Haveln
och Elben hade inom 6 veckor blifvit plundrade två
gånger af Svenskarna och en gång af de kejserliga; de
voro nu nästan öde. Likaså landet. Ehuru skörden,
om någon blifvit qvarlemnad, borde just nu finnas
att tillgå, så ansågs likväl landet för en sådan ödemark,
att det för en större här var omöjligt tåga derigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
