- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
168

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sel. Baner kunde ej komma genom ödemarken utan
att för tåget medföra stora förråd. Sådana saknades
och skulle, om de också funnits, likväl icke kunnat
medföras. Uti Svenska hären hade neml. en
smittosam sjukdom dels dödat, dels försvagat hästarna.
Många kanoner drogos af soldater, och man såg ryttrarna
sjelfva bära sadel och skabrak på egen rygg och vid
betslet leda efter sig de magtlösa hästarna. Det sades,
att Tyska soldathustrurna gifvit kreaturen förgift, för att
dermed hämma krigsrörelserna och tvinga till fred.
Banér måste derföie ännu någon tid låta sina troppar
stanna i Meklenburg.

Uti November gingo Gallas och Banér åter emot
hvarandra och möttes vid Perleberg. Banér
öfverra-skade och tillintetgjorde flere af Gallas
troppafdelnin-gar, hvarföre denne snart drog sig tillbaka till
Magde-burg, svälte en tid på tropparna, och måste slutligen
taga vinterqvai ter uti de kejserliga arflanden.

Banér stannade öfver vintern uti Meklenburg för
att derstädes sjövägen erhålla någon tillförsel. Mellan
honom och Gallas låg hela norra Tyskland som en
ödemark, hvarest icke någon krigshär, knappt de ringa
qvarlefvorna af’ befolkningen kunde finna en torftig
lifsnäring.

YESTRA STDOIIÄREN-.

General Iving efterträdde i Westfalen sin
landsman Alexander Lesslie som anförare för Svenska
tropparna, med hvilka den nya kurfursten af Pfalz
förenade sin styrka. Ivönigsmarck utmärkte sig som vanligt;
men Svenskarna voro för svaga alt uträtia något
huf-vudsakligt, och Gallas sysselsatte sig uteslutande med
Banér, så att äfven han skickade blott en mindre
styrka åt vester. Kriget fortgick derföre på denna sida
med växlande lycka, och utan afgörande följd.

Hessarna voro genom det långa kriget alldeles
uttröttade, dertill modlösa genom Svenskarnas förlu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free