- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
173

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svarade blott: Prix giebt Nichts t). Bane’r
åter-svarade: Prix wird zu Nichts 2); staden
stormades och lades i aska.

Uti Meissen kunde Hatzfeld icke hålla stånd mot
Svenskarna, utan måste draga sig undan och lemna
dem fritt fält. Banér vände sig då emot Pirna. Denna
lilla ort hade ett svårt öde. Den bestod af en
befä-stad stad och ett derinom beläget än starkare befästadt
slott. Efter den misslyckade belägringen för Freiberg
kom Banér redan i April månad detta år till Pirna,
angrep, stormade och intog stadsmurarna. Saxiska
besättningen drog sig till slottet. Svenskarna inrusade
på gatorna under rop af: staden är vår! mord!
rof! plundring! och nu följde alla de vid sådana
tillfällen vanliga rysligheterna. Detta varade uti två
hela dagar; först på den tredje böd Banér slut på
plundringen. Sedan öfverlemnade han befälet i staden åt
Kinnimundt, en vildsinnt Skotte, hvilken obarmhertigt
plågade och misshandlade innevånarne, tills han
slutligen i ett anfall af raseri sköt sig sjelf. Beständigt
ansatta af Saxarna, dels från Pirna slott, dels från det
närbelägna Dresden, kunde dock Svenskarna, ehuru
med möda, bibehålla sig i Pirna stad; men dennes
innevånare ledo dervid mycket både af Svenska
besättningens uppförande och af Saxarnas skjutande från
slottet. För att genom Pirna kunna hålla Dresden i
tygel, hade Banér på dess eröfrande uppoffrat
mycken tid och nära tretusen man, men förgäfves. Vid
återkomsten från Böhmen var han derföre ganska
uppretad och förklarade, att han skulle uppbränna staden,
efter kurfursten icke ville åt honom afstå slottet.
Bor-gerskapets ombud öfverlemnade en skriftlig ansökan om
försköning. Banér mottog, genomläste och bortkastade
den. »När,» sade han, »eder egen kurfurste icke
sko-»nar er, så kan jag som fiende än mindre göra det.

i) Prix ?ifvcr intet!

a) Pris blifver till intet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free