- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
189

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ge och besörja hennes begrafning. Det var vid samma
tid, som äfven rikskanslern skulle lemna Tyskland.
Denne sednare blef förtörnad och bannade rätt allvarsamt
upp regeringen för dess »efterlåtenhet att på en gång
»bevilja tjenstledighet åt både Oxenstjerna och Baner,
»och således lemna hela Tyska väsendet hufvudlöst,
»isynnerhet vid en så svår tidepunkt. Orsaken, en
be-»grafning, vore lumpen. De döda kunde begrafva sina
»döda; och fosterlandets väl borde ej för sådant sättas
»i fara.» Det gick efter Oxenstjornas vilja. Liket
sändes till Sverge. Banér stannade i Tyskland x).

Under sin sista och långa sjukdom blef denna hans
fru med mycken ömhet vårdad af en enkegrefvinna
Löwenstein, född Elisabet Juliana af Erpach. Den
döende makan bad derföre på sitt yttersta Johan
Baner och nämnde enkegrefvinna att efter det snart
förestående dödsfallet äkta hvarandra och ömt vårda de
ef-terlefvande barnen. Hennes önskan gick i fullbordan ,
och ännu samma år förmälde sig Baner för andra
gången. Fru Juliana var utmärkt genom förstånd ,
mildhet och duglighet Hon var Baners goda engel, och
ledde honom så mycket som möjligt till skonsamhet
och lugn. Hären vördade henne som en moder. Ar
1640 under svältkriget vid Saalfeld sjuknade hon
häftigt och dog. Hennes lik fördes med stor prakt till
Sverge och bisattes uti Bane’rs grafkor.

Denne var i början otröstelig; men enligt sitt
lynne ej länge. På tåget åt Hessen straxt derefter
tyckte sig några vaktsoldater flere nätter å rad höra
en röst, som ropade: »Kom, Baner, kom, nu är det
tid!» De ville igenkänna den aflidna fruns stämma och
förespådde Banérs snara död. Denne skrattade åt
ryktet. »Man ropar mig till kommande segrar,» sade han,
och gjorde sig lustig vid glasel, lät gifva en salva med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free