Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det mellan Sverge och Frankrike, och slutligen
Svenska ständernas mod och beredvillighet; detta allt
sam-manlaggdt började nedslå kejserliga partiets förut
öf-verdrifna sjelflortröstan. Det var derlore i slulet af
år 1641, som det slutligen beqvämade sig att låna
örat till form iga fridsunderhandlingar, hvilka vid den
tiden börjades i Hamburg.
TJUGU NIONDE KAPITLET.
LEONHARD TORSTENSSONS FÄLTTAG 1641.
Då underrättelsen om Baners hotande sjukdom
anlände till Stockholm, började rådet genast tänka på
efterträdare; men beslöt, alt Johan Liljehök skulle
emedlertid i egenskap af fälltygmästare skynda till
Tyskland och näst Baner under dennes sjukdom föra
befälet. Innan detla hann verkställas, kom bref om
Baners död. Valet af efterträdare blef så mycket mer
angeläget och brådskande. Alan såg sig omkring.
Jakob De la Gardie och Herman Wrangel voro för
gam-sa, Karl Gustaf Wrangel och Liljehök för unga, den
sednare dessutom i bären föga känd; Pfuel utlänning;
Kagg genom sina sår för sjuklig. Allas blickar
stannade på Lennart Torstensson. De hade länge varit
på honom fästade. Redan Gustaf Adolf ansåg honom
för sitt bästa fältherreämne; Johan Banér önskade
honom till efierträdare, likaså sjelfva hären. Äfven
rådet delade dessa tänkesätt och hade redan förut
länge sökt öfvertala honom att af »kärlighet till
fäder-»neslandet qvarstanna hos Baner.» Men i hög grad
besvärad af en plågsam fotgikt , hade Torstensson
hösten 1640 utverkat sig af>ked och våren 1641
återkommit till Sverge, der han ämnade i lugn vårda sin
hälsa. Delta lugn blef ej långvarigt. Några veckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
