- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 7. Drottning Kristinas förmyndare. Afd. 1 /
307

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4>ch Ösel ""först afstodos. Inkomsten af dessa trenne
punkter skulle nemligen hafva tillfallit icke statens
utan konungens enskilda kassa, hvars förminskande
partiet ej ogerna såg T). Denna adelns motsträfvighet
och då alla ansträngningar nu mera kommo för sent,
kufvade Kristians stolta sinne, och han måste foga sig
efter nödvändigheten.

Under sådana förhållanden skulle Oxenstierna
kunnat tvinga Danmark till än större uppoffringar, och
måhända hade Sundet redan nu blifvit Sverges gräns,
om ej inom styrelsen i Stockholm förändrade
grundsatser gjort sig gällande. Kristina hade såsom myndig
tillträdt regeringen. I afseende på Danska kriget röjde
hon ett besynnerligt vankelmod. Den 12 April skref
hon till rikskanslern om nödvändigheten att begagna
tillfället och af fienden utpressa så goda villkor som
möjligt, och att man i sådan afsigt borde draga
underhandlingen på längden, och lita på Gud och sina
vapen. Tre dagar derefter talade hon i rådet om
be-faof af frid, om faran att spänna bågen för högt 2J.
Den 20 Juni skref hon till Oxenstjerna i tvekande
ordalag: »Sverges fordringar borde nedsättas; flertalet
»bland rådet önskade fred; allmänna omdömet skulle
«beskylla Sverge för eröfringslystnad, om det drefve
»sina anspråk längre; Kristina sjelf skulle i händelse af
»motgång få skuld för olyckan, i medgång åter ingea
»del af äran; denna sednare skulle tilläggas andra» o.
s. v. Den 24 Juni befall te hon Oxenstjerna »nöja sig
»med, hvad då redan budit var» d. v. s. med
Jemt-3and, Ösel och Gottland. Den 30 Juni, då
underrättelse kommit, att Oxenstjerna tilltvingat sig också
Halland på en längre tid, yttrade drottningen, »att hon
»aldrig kunnat hoppas sådana fördelar; men lyckan
väx-»lade lätt; det vore oförsvarligt, om de nu erbudna
»villkoren förkastades» o. s. v. I början af Juli beslöt

1) S. st.

2) Rik sark. Radsprotok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/7/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free