Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klagade flere gånger inför regeringen. Då pesten 1639
härjade staden, påstods bland allmänheten, att den vore
ett himmelens straff för det orättvisa och gudlösa
nedrifvandet af husen. Fleming var enligt samtida
vittnesbörd en tålmodig herre, och ej snar att reta till
vrede. Han lät derföre folket ropa och gick dock
orubbad till sitt mål. Fru Anna Trolle, en bland hans
bekanta, hade i trakten af Jakobs kyrka ett hus,
hvilket måste rifvas. Vid underrättelsen derom skref hon
till öfverståthållaren ett bittert och förolämpande bref.
Flemingen svarade med följande rim:
Ack hjertans syster hull!
Hvi gör i er så dull[1]
För en så ringa skull,
Som är dock rätt ett null?
Om ert hus vor’ af gull,
Så skall det doek omkull,
Allt ned till mark och mull,
Och det för gatans skull,
Min gamla Anna Trull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
