Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till riksråd, ehuru blott 23 ar garamal och ännu på
intet sätt i det allmänna utmärkt; samt att rikskansleril
med allvar satt sig deremot; och man tror, att detta
var första anledningen till utbrottet af Kristinas ovilja.
Tvisten måtte ha varit häftig, ty drottningen visade
från denna tid mera öppen ovilja mot Oxenstjerna.
Hon mottog med synbart välbehag klagomål mot hans
son, Johan; och uppmanade Chanut att uti
statsangelägenheter underhandla med unga De la Gardie; detta,
som Chanut sjelf trodde, endast för att förarga den
gamla rikskansleren. Det lyckades. Våren 1646
af-höll denne sednare sig någon tid från
rådsöfverläggnin-garna, förebärande sjukdom. Många trodde, att rätta
orsaken var missnöje. Säkert är, att han redan nu
började tala om att draga sig undan från göromålen.
Innan vi framställa fortsättningen af denna
märkvärdiga tvist, är nödigt att med berättelsen vika något
tillbaka.
SJUNDE KAPITLET.
OENIGHETEN EMELLAN JOHAN OXENSTJERNA
OCH ADLER SALVIUS.
Redan i föregående del hafva vi nämnt några ord
om den oenighet, som i Osnabrück uppstod och allt
framgent fortfor mellan de Svenska fredsombuden,
Johan Oxenstjerna och Adler Salvius. Första och
förnämsta orsaken låg i båda herrarnes lynnen.
Oxenstjerna var högdragen, envis, häftig och med en ofta
stötande öppenhjertighet. Salvius hade äfven sin
stolthet, var dessutom egenkär, retsam och bakslug.
Redan 1641, eller första året de arbetade tillsammans,
uppkom ömsesidigt missnöje. Uti ett af sina brefgjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
