Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke behagat upplysa mig, om mitt svar framkommit.
Förhållandet lär hafva varit så, som Johan
Oxenstjerna uppgaf. Del, som denna gång föranledde
uppskof-vet, var Krislinas eget bemödande att skaffa Osnabriick
åt då varande gunstlingen grefve Wasaborg, för hvilket
ändamål Salvius måste föra en hop hemliga underhandlingar.
Detta var förmodligen ämnet för det enskilda
förhållnings-bref, som Oxenstjerna trodde Salvius hafva bekommit.
Johan Oxenstjerna lenmade sin far underrättelse
om dessa uppträden och afskrifter af brefven. Den
gamle förstod mer än väl, att det var honom, . som
drottningen förnämligast ville åt. Han råkade också
häröfver med henne i en så häftig ordvexling, alt han
på stället begärde sitt afsked, hvilket bon också genast
beviljade.
Drottningens förbund med Fransmännen mot sina
egna minist!ar; hennes under fredsverket visade
släpp-händhet i bevakandet af Sverges, men hennes envishet
i bevakandet af gunstlingarnas fördelar; och derjemte
hennes uppförande mot den förtjente rikskansleren
väckte emellertid mycken ovilja hos alla, som kände
rätta förhållandet; till och med hos de bättre bland
Oxenstjernas motståndare. Per Brahe sade drottningen
helt uppriktigt, att hon ej borde med förbigående af
beprötvade männer skänka hela sill förtroende ät en
ynglingi och åt en prest, han åsyftade grefve Magnus
och Johannes Matthiae. Rådet lärer hafva gjort
föreställningar om rikskanslerens oumbärlighet; och redan
förut hade flere af dess anseddaste medlemmar börjat
draga sig från öfverläggningarna, t. ex. Gyllenhjelm,
och Jakob De la Gardie. Denne sistnämnde förbiet
o
sig lik. Ar 1645, när Kristinas förtroende till Axel
Oxenstjerna började vackla, yttrade han i sittande råd,
alt drottningen borde i afseende pä de Tyska
angelägenheterna hafva fullt förtroende för rikskansleren,
hvilken kände och förstode dem bättre än nägon annan *).
n Riksark. Rådspr. d. 18 Maj 1645.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
