Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häradshoidingeplatserna bofde endast med personer ai
adelig bord besättas.
De flesta af dessa öfverklagade förhållanden voro
visserligen gamla och i gällande lagar grundade 5 andra
åter i sednare tider tillkomna. Under den långa
för-myndaretiden hade adeln, ulan tygel af en regerande
konungs personlighet, tillvällat sig åtskilliga friheter i
Titöfning, ehuru ej i bokstaf. Äran och bytet af de
inånga och lyckliga krigen föll till det mesla på adelns
lott och ingai än mera öfvermod. Många at ståndet
1/ade äfven kommit i tillfälle att se, huru i nästan alla
främmande länder bönderna vore frälseherrarnas lif—
egna slafvar; hvilket förhållande en och annan ville
äfven i Sverge införa. Partiet fann dock häftigt
motstånd, i synnerhet bland presterna. I de nu ordnade
läroverken hade dessa fatt en bildning jemnlik och
ofta öfverträfFande adelns, hvarföre undergifvenheten,
såsom onaturlig, också blef motbjudande. De hade
dessutom genom erhållen närmare bekantskap med de
gamla grekiska och romerska fristaterna fattat tycke för
dessas folkvälden och började på Sverge och dess adel
öfverflytta, hvad de hos forntidens häfdatecknare läst
om Greklands oplimater och Roms patricier. Med
kännedom om sitt anseende bland folket såsom dess
själasörjare och likaså om dess bifall vid ifrågavarande
åtgerder, trädde presterna modigt i spetser» för partiet
mot adeln, och så uppstodo de häftiga tvister, vi snart
skola utförligare framställa.
Oenigheten mellan hög- och lågadeln blef
andra gäsningsämnet. Större delen af gamla adeln ledde
sina anor från trettonde och fjortonde århundradet;
samt hade uppkommit i och med samhällets egen
utveckling. Den var på sätt och vis sjelfskapad, och
innehade så betydliga arfvegods, att den föga behöfde
ämbeten och hofgunst. Detta var den gamla jordadeln.
I motsats dertill uppkommo i sednare tider en mängd
ridderliga slägter, hvilka grundade sitt adelskap endast
på konungabref och som vanligtvis saknade egen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
