Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lysande. Det såg nästan ut, som ville man genom
myckenhet och prakt skrämsia de andra stånden till
tystnad. Någon sammanhållning, någon egentlig
huf-vudman* för adeln såsom parti fanns dock ej. Axel
Oxensljerna var och förblef ståndets förnämsta
medlem ; men nu vid sextiosju års ålder, och efter en svår
känning af slag hade han hvarken styrka eller
rörlighet nog alt leda elt riksdagsparti. Hans kärlek till
Gustaf Adolf tillät honom ej heller att på ett mera
afgörande sätt uppträda mot dottern; likasom hans
kärlek till Sverge icke tillät honom störta detta land i
villervalla och måhända uppror. Emellertid var hans
anseende så stort, att ingen yngre och djerfvare kunde
med hans förbigående ställa sig i spetsen för
frälsepar-tiet. Det är äfven troligt, alt så väl Axel Oxensljerna,
som de bättre bland adeln, kände inom sig djupt om
än dunkelt den myckna billighet, som låg i
ofrälse-mänuens fordringar; och att denna känsla förlamade
motståndet. Härtill kom, att ridderskapel var inom sig
söndradt uti tlere sins emellan oeniga delar; högadeln
under Axel Oxensljerna, hofparliet under grefve
Magnus, lågadeln under Bengt Skytte; hvarföre ingenting
kunde med enhet och kraft genomdrifvas. Förslagen
till konungamagtens inskränkning kommo således icke
fram. Adeln vågade icke ens anföra drottningens
misshushållning, såsom en bidragande oisak till landets
utblottade tillstånd. Tvärtom af fruktan för den storm,
som från ofrälseståndens sida hotade, sökte man skydd
bakom drottningens tron, och tillerkände henne för sådant
ändamål större magi, än de slolta herrarna förut velat
underkasta sig. Det var förnämligast fruktan att förlora
krono-godsen, som härtill tvingade dem. Axel Oxenstjerna insåg
detta förhållande mer an väl. När mot slutet af riksdagen
missnöjet mot drottningen började blifva mera högljudt,
äfven bland ofrälsemännen, anmärkte han i sittande råd, all,
om ej godsen vore, kunde del väl hända, all adeln
förenade sig med de öfriga stunden mot konungamaglcn 1).
’) Rädsprot. d. 2 Nov. i65o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
