- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 9. Drottning Kristina. Afd. 1 /
119

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heller hvaraf hon skulla underhållas 111. ni. Hvad som
mycket bidrog att rubba hennes föresats, voro några
bref från Clianut och från Salvius. Kanske ock, att
kronans glans föreföll desto mera lockande, ju närmare
den var att för alltid försvinna.

Äfven Karl Gustaf gjorde allt, hvad han förmådde
för att afstyrka drottningens förehafvande. Han
försäkrade, det han aldrig ville mottaga regeringen, så
länge Kristina lefde och vore vid fulla krafter. Han
bad rådet, han bad ständernas utskott på det
enträgnaste, att de måtte förena sina böner med hans, för alt
afvända den hotande olyckan.

I följe af dessa uppmaningar och kanske med
hemlig kunskap om drottningens numera vacklande
tänkesätt, beslöt rådet göra ännu ett försök. I början af
November månad gingo rådsherrarna och ständernas
utskott tillsammans upp till drottningen. Axel
Oxen-stjerna förde ordet. I hela konungarikets namn
lackade han för hennes utmärkta vård om
fäderneslandets storhet och lugn. Det vore nu uti en mer
blomstrande ställning än något annat land i Europa.
Prinsen ville ej, så länge hon lefde, mottaga
regeringen. Wid afsägelsen skulle derföre allt det goda, hon
uträttat, snart råka i förfall, hvilken syn skulle
förbittra och oroa det lugn, hon sökte. Alla nu
närvarande vore om dessa sanningar så förvissade, alt de
härmedelst öppet förklarade, att, om hon nedlade
regeringen, skulle också hvar och en af dem nedlägga
sina tjenster. De ville ej inför efterverlden bära den
skam alt hafva bifallit en sak, så förderflig för
fäderneslandet. Allernådigsla drottning! sade han
slutligen, vändande sig närmare till Kristina. Ar eders
majestät missnöjd med oss? Kanske vi stundom icke
iakttagit tillbörlig vördnad och hör samhet? J Värdes
säga oss det rent ut? Wi skola underkasta den
brottsliga, vi skola underkasta oss sjelfva, hvad eders
majestät beslutar. Wi skola för framliden söka vara
eders majestät bättre till nöjes, likasom vi äro färdiga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/9/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free