Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för stalens lugn, och för hennes egen hälsa; ty han
vore icke någon verklig läkare. Kristina förblef dock
obeveklig och påstod, det Bourdelot vore den största,
icke blott läkare, utan ock vettenskapsman på sin tid;
endast afunden nekade dertill. Detta tilldrog sig i
Januari 1653. Drottningens ynnest fortfor, missnöjet
ökades; och Bourdelot erhöll namnlösa bref, fulla med
hotelser. Af den hetlefrade Tott blef han engång till
och med trakterad med käpprapp. Slutligen vågade
han knappt ensam visa sig på gatan; ty han var
belastad med äfven folkmassans hat. Presterskapet ämnade
formligen varna Kristina för smittan af hans gudlösa
tänkesätt. Enkedrottning Maria Eleonora, som var
lutherska läran ifrigt tillgifven, delade samma farhågor.
När hon hörde presternas afsigt omtalas, beslöt hon
förekomma dem och spara Kristina obehaget af ett
dylikt uppträde. Det var nu, som mellan mor och
dotter föreföll det märkvärdiga samtal, hvilket vi redan
berättat T). Den hårdhet, Kristina vid detta tillfälle
visade, uppretade sinnena än mera rnot den förhatade
Bourdelot.
Ingen var dock häftigare uppbragt än grefve
Magnus, och ingen med mera skäl; ty den förut
allsmäg-tige grefven och gunstlingen såg sig i hast undanträngd
af en obetydlig fransysk läkare. De la Gardie var för
stolt att dölja sitt missnöje. Uti Januari 1653 klagade
han hos drottningen, att Bourdelot gjorde henne
kallsinnig så mot honom som mot de andra svenska
herrarna, Drottningen nekade. I detsamma inträdde
Bourdelot i rummet. Underrättad om samtalsämnet,
yttrade han: jag har länge förutsett, att många bland
de stora skulle söka anledning alt störta mig. Jag har
derföre varit på min vakt, och mot dem icke yttrat
ett enda ord. Greive Magnus framdrog som vittnen
ett par sig tillgifna, vid hofvet tjenstgöra/nde, fransoser;
’) 6:te delen p. 49a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
