Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med sökt ingifva henne ovilja för så väl
äktenskap i allmänhet, som för prinsens egen person.
Äfv en vid andra tillfällen hade grefven motarbetat
prinsens bästa; denne vore honom derföre ingen
vänskap skyldig o. s. v. — En fransysk författare vid
namn Scudery, bror till den iörat omtalade skaldinnan,
hade skrifvit en roman, kallad Alarik, och före
densamma låtit trycka en tillegnan till Kristina, i hvilken
han talade till hennes beröm och äfven till den
dåvarande gunstlingens, Dela Gardies. Men denne
sed-nare hade just i detsamma fallit i drottningens onåd.
Hon ville derföre ej se hans beröm eller namn
bredvid sitt; utan lät tillkännagifva för Scudery, att hon
till belöning för hans tillegnan hade i beredskap en
guldkedja om tusen pistolers värde; men fordrade, att
Scudery skulle för att erhålla densamma först borttaga
de rader, som voro till Dela Gardies beröm. Scudery
svarade: om också kedjan är så tung, som de
Peruanska konungarnas, vill jag likväl icke för dess skull
nedrifva det altare, på hvilket jag en gång offrat. —
Oaktadt bitterheten mot gref Magnus fortfor
drottningen i sin välvilja mot hans mor och gemål och gaf
dem äfven nu de vanliga nyårsskänkerna. Någon, som
förmodligen ville till grefvens fördel bearbeta dessa
tänkesätt, begynte omtala huru nämnde fruntimmer voro
otröstliga öfver den olycka, som träffat grefve
Magnus. Kristina svarade: det är icke underligt; ty de
hade i honom, den ena en son, den andra en man,
som ingalunda var dem värdig. — En annan gång
berättade Erik Oxenstjerna , alt folket i staden trodde,
det grefve Magnus skulle snart återigen komma i nåd;
men all gamla rikskansleren hade dervid yllrat: vde
känna fj drottningen rätt. Hon är ej den, som så
snart ändrar silt beslut.» Kristina blef öfver detta
omdöme ganska glad och sade: eder far har aldrig
gjort mig en större tjenst än med detta silt yttrande.
Jag ber eder, hälsa honom del från mig! — Uti
Januari 1654 reste Kristina från Uppsala för att besöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
