Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bourdelot 1652, Pimentelli 1653 och Klas Tott de
sista regeringsmånaderna 1654. Mindre betydande, men
isamma väg voro Steinberg, Ulfeld och Radziejowsky,
samt bredvid dessa herrar, den vackra Ebba Sparre.
— Gunstlingar af ett annat slag voro de lärda
främlingarna efter hvarandra, Freinshemius, Cartesius,
Vos-sius, Salmasius , hvilka med sina vederlikar vanligtvis
voro högst i nåd, alltefter som de sist ankommit; tills
Bourdelot slutligen vände Kristina från både
vetenskaper och vetenskapsmän. — Ett tredje slags gunstlingar
voro de statsmän, åt hvilka Kristina anförtrodde
ledningen af löpande regeringsärender. Till sådana
draghästar använde hon 1645 Axel Oxenstjerna, dock mer
af undseende och tvang än af förtroende; 1646 och
en del af 1647 var det Per Brahe. Sedermera sökte
hon fram Lennart Torstenson; men denne drog sig
snart undan, kanske för sjuklighet, kanske för
bristande kännedom af inre angelägenheterna, kanske ock af
andra skäl. Efter honom användes Bengt Skjtte och
Salvius åren 1648, 1649 och en del af 1650. Grefve
Magnus och Herman Fleming hade sedermera åren 1651
och 1652 ledningen af ärenderna, tills Kristina alltmer
vände i detta hänseende sitt förtroende tillbaka till
gamla rikskansleren, så att denne och hans son Erik
under sista åren nästan ensamme bestredo de vanliga
göromålen. Dock i vigtigare fall samt eljest , när det
föll henne in, blandade sig drottningen i styrelsen och
det ända till sista ögonblicket med afgörande
beslutsamhet.
Ett sådant hennes deltagande blef dock mer och
mer sällsynt. Den utomordentliga ifver, den
outtröttliga ihärdighet, hvarmed Kristina först omfattade sina
regentpligter, slappades i början småningom, på slutet
brådstörtadt och i samma mår, som föresatsen att
nedlägga kronan mognade. Hon längtade efter frihet
fran regeringsbesväret; till och med, som man tyckte,
efter slut på arbetstimmarna vid rådsbordet. Ack,
utropade hon vid föredragningarna, det är blott ett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
