Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifven befordran ; förklarade sitt förakt för både
pre-ster och öfverhet o. s. v. Slutligen blef han nära
vansinnig, och hotade att döda än sig, än andra ; så
att man tidtals måste genom vaktande sådant
förekomma. Hustrun hade af denna orsak gång efter
annan tagit ifrån honom tillsammans två pistoler, två
värjor och tjugutre knifvar. Andteligen måste hon med
barnen rymma från det oroliga huset.
Ar 3647 dagarna efter midsommar hade drottning
Kristina troligen af medlidande ökat den olyckliges
underhåll. Några veckor derefter just då Emporagrius
uti slottskyrkan efter predikans slut begynte bönen och
alla dervid nedlutade sina ansigten, steg Presbeckius
med värja vid sidan fram till koret, kastade sig öfver
det låga bröstvärnet och gick rakt mot den plats, der
droltningen knäböjde. Per Brahe, den enda, som
märkte denna hans rörelse, ropade åt vakten, hvilka
genast korsade hillebarderna i hans väg. Men
Presbeckius med en våldsam rörelse bröt sönder det ena och
hoppade öfver det andra vapnet. Yid bullret reste
sig drottningen, stötte på gardeskaptenen, hvilken
ännu låg på knä, men som nu i ögonblicket störtade upp
och fattade Presbeckius i håret. Undersökning skedde
oförtöfvadt, hvarvid befanns, att äfventyraren hade på
sig tvänne knifvar utan slidor, den ena i fickan, den
andra i rockärmen. På tillfrågan om anledningen , gaf
han förvirrade och motsägande svar; än, alt han
kommit i oskyldig afsigt, och velat åt\ pfallsgrcfven Karl
Gustaf inlemna en klagoskrift öfver sin nöd; än, alt
han redan om morgonen begifvit sig ut med afsigt
att i kyrkan begå något brott, som kunde ådraga
honom döden; än alt en ond ande lockat honom in i
koret; än alt han hoppats, det vakten skulle stöta
ned honom; än alt det gällde Emporagrius serskildt,
derföre alt denne varit så häftig i sin predikan;
oftast och isynnerhet, all han ville mörda någon presl
för alt sjelf få mista lifvet. Man erinrade Presbeckius
derom, att han nyss förut under samma gudstjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
