Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derom kommit (ill oss, så all vi derulinnan icke ega någon
visshet, emedan så väl de som Kartaginenserna, Feniciernas
efterträdare i verldshandeln, båda afundsjuka om sio handel, insvepte
sina färder och handelsförhållanden i ett hemlighetsfullt mörker
och diktade förskräckande sagor om hafvets vidunder och om det
tjocka mörkret bortom Gibraltars-sund eller de så kallade
Her-culis stoder.
9. Men rykten om dessa färder lockade (ill efterföljd en
samtidigt med Ty rus och med Kartago blomstrande, stor och
namnkunnig handelsstad Maisilia (Marseille) pA 9Ödra kusten af
Frankrike. Kartaginenserna hade på upptäcktsresor utskickat tvenne
mån, Hanno och Himilkon, den ena till vestra kusten af Afrika,
den andra till de vestra kusterna af Europa. Mtssilienserna gjorde
likaså ocb utsände Euthymenes åt södern, atl i Hannos spår
undersöka Afrikas kuster, och en annao, Pylheas, åt vestern och
norden af Europa, alt inhemta kunskap om dervarande öar och
lånder. Denne Pytheas af Massila, en man med berömda
matematiska insigter, år den, som meddelat de äldsta, till oss komna
underrättelser om vår nord. Genom Gibraltarssund, öfver
Atlantiska hafvet, kom han till Britannien. Der hörde han talas om
ett land, Thule, som låg sex dagresor derifrån mot norden
och gränsade till det isiga hafvet. Man vet med visshet icke,
om han sjelf åfven besökl detsamma; men det synes åtminstone
så af hans beskrifning derom. Han säger oss, att detta land
var det yttersta af alla länder i norr; det sträckte sig upp under
ajelfva norra polarcirkeln, så att vid sommarsolslåndet, då solen
gick genom kräftans tecken, hade man der ingen natt, och Iverlom
ingen dag om vintern. Pytheas bade en gång kommit så högt
npp i nordhafvet, att folket visat honom siället, der solen lägger
sig; natten var ganska kort, på några ställen tre, på andra
endast två timmar lång, emedan solen åler gick upp kort efter dess
nedergåog. Han beskrifver, huru här högt upp i norden för Ögat
tedde sig ett ting, som hvarken var haf, luft eller jord, utån
något af dem alla sammansatt, hvilket upphöjde jord och baf och
alla varande ting och var likasom verldens yttersta band.
Hvarken till fot eller med skepp hade någon kommit dit. Man ser
af denna skitdriog, med hvilken förvåning hao, en Grek från
den milda södern, dels sjelf skådal, dels af andra hört beskrifvas
Ishafvets underbara företeelser, de väldiga isfälten, drifisens
massor, froströken, istöcknet och andra köldens stora, besynnerliga
verkningar. Om Thule berättar ban, alt inga milda frukter der
funnos och föga lama djur; menniskorna lefde af elt slags korn
(kenckros) och aodra växter, af frukter och rölter; der säd
och hooing funnos, bereddes deraf elt slags dryck; säden
sam-cnanfördtt i stora hus (lador), der axen utlröskades; ly detta
kunde icke h&r, såsom i södra låaderna, förrättas under öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
