Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diska fornsägnernas Humle eller Humble. Osannolikt år icke
heller, att den Vidrik eller Vi dike, Velands son, om hvilken
vi ega gamla inhemska forosägner, är samma hjelte med den
Vidikull eller Vidigoja, hvars minne söderns Göter firade i sioa
sånger, och om hvilkeo Jordanes berättar, att mao för Priscus,
Kejsar Theodosii den yogres sändebud lill Attila, visat det ställe
i Ungern, der lian, ”Vidikull, den tappraste bland Göterna, fallit
för Sarmaternas svård.”
Med Gottlands gamla lag år bifogad följande, på
fornsågner grundade berättelse om öns första uppfinnelse och
bebyggande: Tielvar hette den man, som först fann Gottland. Han
hade en son af namn Hafda; Hafdas hustru hetle Hvila Stjerna;
de två voro de, som först bygde på Gottland. De fingo trenne
söner tillsamman, Guti, Graiper och Gunfin. Dessa skipade
mellan sig ön uti trenne delar eller Tredingar (T ridi ungar). Af
dessa trenne bröder uppväxte talrika slågter. Efter lång lid hade
folket så förökat sig, att landet icke förmådde föda dem alla.
Da lottades bort af landet hvart tredje hjon; af dessa fick hvar
och en behålla och med sig bortföra allt, hvad han egde ofvan
jord. De foro till Pårön. Då efter någon tid de icke kunde
der långre uppehålla sig, drogo de bort derifrån och begåfvo sig
till en ö vid Estland, som heter Dagö. Der vistades de en lid
och gjorde sig en borg. Sedan tvaog dem brist på uppehälle
atl åfven lemna denna ort och söka sig ett land af större
utrymme. Då foro de uppåt det vattnet, som Dijna (Duna) kallas,
och upp genom Ryza land. Så fjerran foro de, att de kommo
lill Grekland, och ulbådo sig af Greklands Konungen alt der få
bygga och bo en tid, så låoge Ny och Nedan varade. Det
lofvade Konungen dem och tänkte, atl fråga ej var om långre tid
än en månad. Sedan månaden var förliden, ville han bortvisa
dem. De svarade, att Ny och Nedan varade evärdeligen, och
att så var dem lofvadt, alt de skulle der få vistas, så långe Ny
och Nedan varade. Detta kom för Drottningens öron, och hon sade
till Konungen, sin herre, att han borde mot dem hålla, hvad han
dem lofvat; dn har lofvat dem, sade hon, att hår bygga och bo,
sa långe Ny och Nedan varar, och detta varar i evig lid, derföre
bör du icke boridrifva dem. Så bygde och bodde de qvar der i
landel, och bo der ån, och hafva ännu en del af vårt mål.
S3. Så se vi inhemska nordiska fornminnen motsvara och
siyrka de berättelser, som en Jordanes, en Paul Vinfrid och
andra uppleckoat efter sägner bland de Götiska folken i södern om
deras uttåg och vandringar från de Skandinaviska nordländerna.
Men hvarifrån och när invandringarne till norden skett af de
folk, som derifrån uttågat, derom hafva vi inga underrättelser,
andra ån hvad Ynglingasagan efler minnen, som lefvat bland
våra forn fäder och genom långa tider fortgått i arf fråo slågte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
