Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IJrds brunn, och sa heligt år dess vatten, att allt, som kommer
i brunnen, blifver så hvilt som hinnan i ett äggskal. Deraf
faller på jordeu den dagg, som man kallar honingsregn. Det
gifves ännu flera Nornor, nemligen de, som infinna sig vid en
menniskas födelse, spinna dess ödes trådar och fästa dem under
månens sal (himlen). De äro af mycket olika ätt och natur,
somliga goda, andra onda; de Nornor, som äro blida och af god
härkomst, beskära lycka; vidriga* öden och mennisfcors förderf
komma från de onda Nornorna. Ett ställe finnes ock, som
kallas Alfhem; der bo Ljusalferna. Mörkalferna åter bo neder i
jorden, och äro mycket olika de förra lill utseendet, men ännu
mer i Sjelfva verket. Ljusalferna äro skönare än solen alt påse,
men Mörkalferna svartare än beck.
40. En bro bygde Gudarne från jorden till himmelen.
Den kallas Bä fröst, den kallas ock A sa bron. Den har tre
färger och år mycket stark samt bygd med stor konst, att
Jåt-tarne ej måtte kunna bestiga den och bestorma himmelen. Den
bron ser man ännu, det år Begnbågen. Den förbinder
himmelen med jorden, och på densamma stiga Gudarne upp och
ned och taga del i jordiska lifvets angelägenheter. Gudarne voro de
första lagstiftare och domare på jorden och de första, som bygde
städer och lärde att smida metaller. De hygde sig i Asgård ett
tempel, den största och präktigaste boning på jorden; der voro
tolf saten för Gudarne och ett högsäte för Allfader; menniskorna
kalla denna gudaboning Gladshem, och der år den vida,
gnidstrålande salen Valhall. Elt annat gudahus uppförde de
äfven, der altaren voro för Gudinnorna; åfven detta tempel år
ganska stort och kallas Vingolf (Vännernas rum). Sedan
anlade de härdar, gjorde sig hammare, tång och slåd, smidde
konstiga redskap, förarbetade alla metaller och ymnigast den
metall, som kallas guld, och pröfvade på allt sin gudaförmåga. Det
var gudaväldets ålder, den sryllene ålder, alla folkslags gamla
sagor sätta i tidens början. På Ida val len Asarne då lekte och
voro glada, och brist på guld var då icke. Denna fridsålla
guda-tid stördes, då en Norna eller spående Vala, Gullveig var
hennes namn, kom till Hars (Odens) salar och genom onda
förutsägelser förebådade gudaväldets fall. Förbittrade, kastade Asarne
henne först på skarpa spjut och sedan i brinnande elden.
För-gåfves. Tre gånger bränd, tre gånger återfödd, lefver hon ännu.
Freden med Jåttarne var bruten. Asarnes borgmurar hotades,
och de strid-anande fälten af Vanerna trampades. Då stod Oden
upp och sköt i hären; det var den första håistrid på jorden.
Fred blef omsider ingången med Vanerna, de likasom Jåliarne
berömda för gammal visdom, hvarföre de äfven kallas ”de visa
Vaner.” Vaniska gudomligheter upptogos bland Asarne till
fredens och förbundets stadfästande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
