Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röjde sig sinoe och hug för slora, manliga gerningar. Då styrde
Öfver Östergötland en mäktig Jarl, som hette Herraud. Han hade
eo dotter af oamn Thora, eo jungfru så suiårl och vacker bland
sitt kön som hjorlen bland djuren, deraf hon äfven kallades Thora
Borgarhjort. Denna Thora kom i en stor fara. Sagaos
berättelse år, att eo orm, hvilkeo såsom liteo och mycket vacker
af Jarlen blifvit skåokt till hans dotter och af henne uppföddes i
en liten ask, der han låg på guld, hade tillika med guldet
efterhand växt lill en sådan storlek, alt han icke eo gåog rymdes &
Thoras kammare, utan låg i ring utauför jungfruburen, fordrade
i hvari mål en oxe, sprutade etter och gift, var ond oeh tillåt
ingen all oårma sig fruslugao utom dem, som buro mat till
honom och Thora. Denna händelse bekymrade Jarlen myckel.
Hao gjorde elt löfte atl gifva Thora till husfru och med heooe
guldet lill hemgift ål den, som befriade honom och haos dotter
från detla odjur. Men ingen fördristade sig derlill. Ryktet
härom kom lill den unga, inodige Ragnar. Han låt åt sig förfärdiga
ludna byxor och öfverklåder; dessa sjudade hao i beck och låt
dem sedan hårdna; så i sin ludna, beckiga drägt med svård och
spjut i banden gick ban fram lill jungfruburen och dödade or»
men. Ragnar var då blott femton år gammal, och lians seger
öfver den vidunderliga ormen hans första namnkunoiga bragd,
hvarefter han af sina ludna byxor Ock tillnamnet Lodbrok.
Jarlen gaf med glädje sin doller ål den oförfärade kouungasonen.
Ragnar och Thora älskade hvarandra myckel. Hon fddde honom
tvenne söner, Erik och Agnar. Men Thora dog kort derefier,
och Ragnar, deröfver betagen af sorg, drog ul i vikingafärder att
söka strider och faror. Då lade hao en sommar in i en hamn
vid Spangarhed i Norrige, strax öslerom Lindesnås, Norriges
sydligaste udde. Om morgonen gingo matsvenneroa i land alt baka
bröd. De fingo då se en liten gård ej långt fråo stranden,
be-gåfvo sig dil och förrättade der sitt arbete. Når de återkommo
till skeppen och upphröto malkistorna, bekände de, all aldrig
oå-gol bröd blifvit så illa hakadt, eroedao de sett en flicka af så
uo-derbar skönhet, atl deras ögoo varil mer fäslade på henne ån på
det arbele, som de hade för händer. Då sände Ragnar oågra
män upp i laod med helsning till den okända skönheten atl
komma lill honom, men hoo skulle komma hvarken klådd eller
oklädd, hvarken mätt eller omått, hvarken ensam eller i någon
menniskas sällskap. Han ville pröfva bennes skarpsinnighet och
förstånd. Hon lösle den gåtfulla föreskrifleo på det sån, att hon
omsvepte sig med ett fisknät och låt sitt långa, sköna hår falla
deröfver; så hvarken klådd eller oklådd, log hon till mat icke annat
ån en lök, hvaraf kunde skönjas, att hon vål smakat något, men
icke mättat sig; derpå begaf hon sig ued lill stranden, åtföljd
blott af en hund, så att hon icke kom ensam, men dock icke i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
