Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillQlle att Itinga dessa östra lånder lill skattskyldighet onder Dan*
mark; de ulruslade lill den ändan eo måklig hårflolla, kommo
till kusteo af Kurland och slego der i laod; men Kurlåndarne
grepo lill vapen och slogo Danskarne med sådant eftertryck, all
dessa förlorade hålflen af sill manskap, en sior del af sio flolla
oeh dertill alla de egodelar, som de sköflat af landet och fört lill
skeppen. Då Konung Olof i Sverige hörde detta, beslöt han att
till vågabringa det, som Danskarne icke förroåtl, samt återbringa
landet uoder Sveriges lydoad. Han samlade tillhopa en stor hår,
steg på sioa hårskepp, for Öfver hafvet, landsleg och kom först
till staden Seeborg eller Seleborg i Semgallien, på bögra
stranden af Diina-floden. Sedan Svenskarne inlagit och i grund
nedbränt denna stad, drogo de längre inål landet och lade sig för
en annan siad, som kallades Apulien (Pillen). Denna, stark och
folkrik, försvarade sig manligen. Alla anfallen blefvo afslagna*
Många hade stupat, de öfriga voro ullrötlade af striden och
rådvilla, hvad de skulle företaga: de voro långt borta från sina skepp
och vi*sle, att derest de drogo sig tillbaka, skulle de blifva förföljda
ocb från alla sidor anfallna. I denna brydsamma ställning sökte
de genom lollkastning utröna, om Gudarne bestämt för dem
seger, eller lofvade dem atl komma lyckligen tillbaka lill sin flotta.
De beliga lotlerna kastades, men alla Gudarne vände sig bort
från dem. Då blefvo de bekymrade öfver sin belägenhet. Bland
dem voro några köpmän; dessa erinrade sig, hvad Ansgarius hade
lärt den lid, han sista gången var i Sigtuna, nemligen att de
christnas Gud är måklig atl hjelpa alla dem, som anropa honom;
de föreslogo derföre, all genom ny lottkasining ulröoa, om han,
de ehristna månnernas Gud, hvilken sades vara den mäktigaste af
Godarne, ville blifva deras bistånd. Det skedde, och då föllo
lotlerna så, atl Christus lofvade dem framgång. Detta gaf dem
mod, och de rustade sig, alt på nytt bestorma staden. Denna
hade myckel lidit genom de föregående anfallen. Når derföre
invånarne sågo Svenska båren på nytt k ringränna staden och reda
aig till anfall, trodde de sig icke mäktiga att ulhårda nya
stormlöpningar, skickade derföre sändebud ul till den Syenska
Konungen och erbödo sig alt gifva Svenskarne de vapen ocli gods, som
föregående året blifvit tagoa från Danskarne, dessutom i
brandskatt erlägga en half mark silfver för hvarje person, som i
staden fann», och dädanefler betala den i förra lider vanliga
skatten samt vara Sveriges rike underdåniga. Dessa vilkor blefvo
antagna och med handslag stadfåstade. Derefler vände Konung
Olof åter hem med rikl byte, slora skaller och mycken åra.
Samma Konung Olof företog sedan elt härtåg till Danmark och
inkräktade Skåne, Halland och öarne. Efter honom togo bans
söner Gyrd ocb Knut Danmarks rike.
117. Samtidigt med Olof, som i Sigluna eller det så kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
