Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ring och Ragnar Lodbrok tillförne innehaft. Harald Hårfager åter
ansåg de ifrågavarande landskap allt intill Göta-elf tillhöra
Nor-riges land; flera af dem, såsom Vestfolden och Raumarike,
utgjorde väsendtliga delar af det konungadöme, hans fäder före
honom och han sjelf innehaft, innan han företog sitt tåg till
Throndhem för att underlägga sig hela Norrige; han förtröt
derföre högligen, att åtskilliga höfdingar och en stor del af folket i
dessa landskap gifvit sig under Svea-konungens lydnad. Att
återvinna dem, kom han med en flotta till Viken. Han bragte åter
under sitt välde Vestfolden och Raumarike. Der hörde han, att
firik Emundsson for omkring på gästning i Vermland. Harald
drog då öfver Eda-skog, kom in i Vermland och lät bereda
gästning äfven för sig. Begge Konungarne hade på detla land lika
anspråk, Harald Hårfager, emedan hans stamfader Olof Träielja
först bebygt och innehaft detsamma, på grund hvaraf det äfven
långe tillhört hans ätt, Erik Emundsson åter, emedan det genom
utflyttningar från Svithiod först blifvit upptaget och sedan
frivilligt hade gifvit sig under Svea-konungens lydnad. En bonde,
hans namn var Åke, skickade sina män till Kooung Harald och
böd honom till gästabud på bestämd dag; till samma dag böd
han äfven Konung Erik Emundsson. Begge Konungarne lofvade
att komma. Ake, en af dessa stolta och sjelfständiga bönder,
hvilka såsom män för sig lefde fria och sjelfständiga på sina
gårdar, var på sin lid den rikaste bonde i Vermland; han hade
•tora egodelar, men var sjelf kommen lill hög ålder; på sin
huf-vudgård hade han en gammal, stor gästabudssal eller så kallad
måltids-stuga, jemte hvilken han åfven lålit uppbygga en ny, ej mindre än den
gamla; den nya gåslabudssalen beklädde han med ny väggbonad,
den gamla med gammal. Då Konungarne kommo, ledsagade han
Konung Erik med hans män till den gamla salen, men Konung
Harald jemte hans medfölje till den nya; mellan begge
Konungarne delte han bordredskapen så, att Konung Erik och hans
mån fingo de gamla, Konung Harald åter och hans mån de nya
kårlen och dryckeshornen, men alla, så väl de gamla som de
nya, voro med guld beprydda, sirade med bilder, skurade och
fejade; Sjelfva drycken deremot och hela den öfriga undfägnaden
var på begge sidor den bästa. Konungarne lalade icke med
hvarandra. När sedan, efter flera dagars gästning, dagen för deras
affård kom, tog Ake sin tolfåriga son med sig, gick till salen,
der Konung Harald var, steg fram till Konungen och framförde
sin önskan, att Konungen ville bland sina tjenare upptaga hans
son. Harald tackade honom med fagra ord, lofvade att uppfylla
lians önskan och försäkrade hooom om sin vänskap. Derpå bar
Ake fram stora skänker, som han gaf Konungen. Sedan gick
han till Konung 0Erik. Denne slod redan resfårdig och var (ill
lynnet olustig. Ake bar fram dyrbara skänker, som han förärade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
