Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifstid behålla sitt rike; men skedde så, alt endera af dem dog
soolös, då skalle den efterlefvande taga hans land och
konnnga-döme. Icke långt derefter, den 17 Mars 1039, dog Knut den
Stores 6on Harald. Efter honom blef Hördaknut Konnng äfven
öfver England. Han öfverlemnade sig åt en frossande lefnad och
försvagade genom omåltlighet sina krafter, så att, sedan han tvenne
år varit Konung öfver England, blef han vid elt gästabud i
Lam-beth nära intill London, midt under det han tömde en bägare,
rörd af slag och dog den 8 Juni 1041, utan att efterlemna
några manliga arfvingar. Då utrustade Magnus, Konungen i
Norrige, en hårflotta, köm öfver till Jutland med 70 skepp och blef
på Viborgs landsting om våren 1042 erkänd för Konung Öfver
Danmark. I England blef Edvard, med tillnamnet Confessor.
en son af den i striden för éilt rike och sin thron mot Danska
Kooungarne Sven Tveskägg och dennes son Knut den Store
olycklige Konung Elhelred ocli- farbroder (ill de olyckliga
konnnga-ättlingarne, som af Knut skickades öfver till Sverige till Olof
Skötkonung för att afdagatagas (132), efter Hördaknuls död tagen
till Konung.
Knut den Store hade efterlemnat Ireone söner och
trenue konungariken, af hvilka sistnämnda han underlagt sig tvenne
genom vapenmakt och andra, mindre berömvärda medel, samt
fördrlfvit och gjort olyckliga deras gamla konungaätter. Sex år
efter Knuts död voro alla hans söner döda barnlösa. England
lösryckt från den Danska monarkin, och Danmark, Knut den Stores
eget fädernerike, skaltskyldigt under Norriges Konung, sonen till
den Olof, som för Knut mistat rike och lif.
158. Vid denna tid uppträder på skådeplatsen en man,
som, efter långvarig tjenst hos Konung Anund i Sverige, i en
hast uppsvingade sig på Danmarks thron, dcröfver fördé med
Norrige elt långvarigt, blodigt krig, men omsider lyckades att
befästa sitt välde och blef stamfader för det konungahus, som regerat
i Danmark från medlet af Xl:te århundradet ända (ill det XV:de.
Denne man är Sven Ulfson, eller såsom han efter sin moder
vanligen kallas, Sven Estridsson, Hans släglleder längretHlbakrf
än från hans farfader Thorkil Sprakaleg äro oss. icke bekanta *).
*) De omtalas väl, men insvepta i en fabel. Det ber&ttas nemligen*
huro en Svensk mans dottery som roade sig ute på marken med
sina leksystrar, blef bortröfvad af en mycket stor björn, somförde
henne med sig kort till sitt ide i skogen. Emedan hon var eYT
flicka af utmärkt skönhet, fattade björnen kärlek filt sitt rof, och
hon, som förut fruktat, att han skulle sönderslita och uppäta henne,
mottog nu af honom sin föda, som han förskaffade benne af får
och annat djurfänge. Såsom björnen emellertid gjorde mycken
skada på hjordame i trakten deromkring, blef han af jägare med
hoodars tillhjelp uppjagad ur sitt ide, snärd och dödati med spjut;
den bortröfvade flickan hemfördes till sina anhöriga; kort derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
