Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tappraste bland dem; de öfriga uppehöll han med löften, till dess
han hunnit sätta sig i försvarsstånd. Då bådo de om vägvisare
till Konstantinopel. De fingo sådana och aftågade. Många spår
antyda en gammal och länge nnder folkvandringarnes tider
underhållen förbindelse mellan Göterna vid Östersjöns kusler och
Göterna vid Svarta samt Adriatiska hafven i Thrakien och Italien,
och då en lång tid Göter finnas hafva tjent bland östromerska
Kejsarnes trupper, kunna vi upp till dessa tider äfven föra
början af de gamla Skandinavernas sed, att för sold, krigsbyte och
ära tråda i tjenst bland de Grekiska Kejsarnes härskaror. Såsom
troligt år, afstadnade utvandringarne till dessa trakter efter
Östgötiska rikets fall och sedan fremmande folkstammar inträngt så
vål i Göternas gamla besittningar vid Östersjökusten som äfven i
de förut af dem besutna länder vid Dnieprn och Donau. Men
att de fordna färderna icke helt och hållet ur minnet försvunnit,
finna vi af berättelser om Svenskar, som i förra hälften af IX
århundradet under stora faror och svårigheter midt ibland vilda,
obekanta folk banat sig väg fram till Konstantinopel. Och når
icke långt derefter Varågiska furstendömen uppstodo i Novgorod
och Kiew, då återförnyades och tilltogo allt mer färderna till den
stora, af all härlighet lysande Grekiska hufvudstaden, de nordiska
sagornas Miklagård. Jemte Armenier, Perser, Pranker och
ännu andra fremmande krigare, som tjente de Grekiska Kejsarne,
omtalas af Grekiska skriftställare i X och följande århundraden en
serskilt trupp under namnet Baranger, yxbärande barbarer från
Tluile, ett fjerran aflägset land vid nordliga verldshafvets gränser.
I våra nordiska sagor bära de namn af Vä ringar, betecknande
krigare, som trådde i fremmande Furstars tjenst till värn för dem
och deras land. Så kallades troligen aldraförst de krigsmän, som
kommo från Skandinavien öfver till Ryssland och tjente som
land-vårnsmän och som lifvakt de Ryska Furstarne. Då började äfven
Sia-verna att benämna dem efter det namn, som de hörde dem Sjelfva
gifva sig eller som tillädes dem af de Ryska herrskarne, och
kallade dem i följd deraf Variager eller Va rå ger, hvilket sedan
i Ryssland blef deras allmänna namn, så att detta utsträcktes till
det haf och det folk, hvarifrån de kommo. Från Slaverna
fortplantades detta namn till Bulgarerna och från dem till Araberna,
som deraf kallade dem Va ren ger. Under samma namn blefvo
de likaledes bekanta i Grekiska riket, då från Ryssland och genom
Ryssland nordiska kämpar började att talrikare färdas till
Konstantinopel. Grekerna böjde namnet efter Grekiska språkets lynne
och art och kallade dem Baranger eller Varan ger, såsom det af
nyare Greker uttalades. Dessa Baranger eller Vä ringar (såsom
vi hellre efter deras nordiska benämning vilja kalla dem) hafva,
såga oss Grekiska skriftställare från XII århundradet, af ålder varit
begagnade till vakt vid de Östromerska Kejsarnes palats. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
