- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Första delen. Sagoåldern /
263

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dryckeshornen voro med gold rikt beprydda och med bilder
sirade. De hade bälten och bältesprydnader af silfver och stora,
tjocka guldringar spända om armen och haodlofven. Otaliga äro
de i sagorna förekommaode beskrifningar öfver deras dyrbara
vapen. Af präktiga vapen, rikt belagda med silfver och guld, af
kostbara kläder och massiva guldarmringar bestodo vanligen de
gåfvor, som af Kooungar, Jarlar och rika odalbönder förärades
skalder, kämpar, gästväooer och fränder. Mycket älskade männen
äfven all se qvinnans behag förhöjda af en prydlig klädebonad,
och de salte deri en ära, all deras hustrur och döttrar visade sig
i detta fall på eil sålt, som svarade mot altens värdighet och
anseende. Hvita, vackra, hos de förnäma äfven med guld
utsydda bindlar på hufvndet, balssmycken och smycken på bröstet,
ringar, kedjor, spännen af guld och silfver och band på
skuldrorna hörde lill de qvinliga prydnaderna. Öfverhufvud satte de
gamle högl värde på anständighel och snygghel i klädsel. Männen
brakade Irånga benkläder och höga skor med remmar uli att
binda dem; de hade långa vesAr och långa tröjor, ofvan snefva,
men vida på sidorna, och till öfverplagg nyttjades vida, långa
kappor, som räckle ända ned lill fötlerna; öfver lifvet spändes elt
bälte, hvarvid hängde en kedja med knif, och på hufvudet buro
de balt eller mössa.

»»». Man har i Konungasagorna, vid deras skildring af
Olof Digres återkomst till Norrige från sill tio-ånga vikingatåg
(133), en med lefvande drag frainståld teckning af tidens seder,
af hvardags- och höglidslifvet vid småkooungarnes hof. Då Olof
nemligen lade in i Opslo-fjärden och från Vestfolden mol hösten
red upp lill Rhingarike atl besöka sin moder Asta och sin
siyf-fader Konung Sigurd Syr, sprungo några tjenstesvenner förut
fram lill konungsgården, lupo in i slugan, der Drottniog Asta
satl vid sill arbete med några andra qvinnor, och berättade för
henne om Konung Olofs färd och att han snart vore till gården
ankommande. Då sleg Asta hastigt upp och befallte drängar
och pigor att ställa alll i ordning på bästa sätt. Fyra qvinfolk
låt hon taga måltidsstugans väggbonader och sätta dem upp samt
Tillreda bänkarne; två karlar Oogo uppdrag atl lägga halm på
golfvet; andra lvå atl laga om skänken och dryckeskärlen; två
salte fram borden; två buro in maten; Ivå andra åter ölet; fyra
män utskickades i bygden på fyra vägar, i ösler, vester, söder
och norr, alt bjuda alla de förnämsta, som deromkring bodde,
till välkomstgäslabudet för hennes son, och alla tjenstehjonen,
som voro hemma vid gården, tillsades atl taga på sig sina bästa
kläder, och åt dem, som inga högtidt>drägter hade, lånie Asta
sådana. Hon skickade ut på åkern till Konungen tvenne män,
som buro till honom hans kongliga drägt och ledde till hoooin
hans häst med den förgylda sadeln och del präktiga, med kosl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:21:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/1/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free