Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån plägade gå till Sverige och (ill Ryssland), gingo de om bord
på köpmansskepp. Midt på vagen, nära intill någon af de södra
Svenska kusterna, blefvo de öfverfallne af Vikingar, som i andra
anfallet bemäktigade sig både skeppen och godset. Ansgarius och
hans följeslagare kommo med fara och nöd upp på stranden; men
de böcker de medförde, de gåfvor Kejsaren säodt med dem, de
saker som de Sjelfva egde och medhade, allt gick för dem förloradt,
utom det lilla de kunde medtaga, då de sprungo i land. De
fortsatte derifrån färden än till fots genom obanade trakter och tjocka
skogar, än i båt öfver stora vatten, som liknade haf, och kommo
så omsider fram till Svenskarnes hufvudort Birka. Der regerade
då en Konung som hette Björn (115). Af honom, sedan han
fått kunskap om de ankommandes ärende, blef Ansgarius på
vänligaste sätt mottagen. Han fick tillstånd alt qvarblifva och
förkunna den nya läran, och hvar och en som ville antaga
densamma, hade dertill full frihet. I synnerhet gladde sig roycket
de många christna fångar, som der funnos, att åter få höra
mässan och mottaga det heliga sakramentet. Ortens höfding och
Konungens rådgifvare Hergeir öfvergick till Ghristendomen,
upp-bygde på sin fädernegård en kyrka, den första i Sverige, inrättade
der christen gudsljenst och blef under alla skiften fast och stadig
i tron. Det var omkring år 830, sannolikt om hösten 829,
Ansgarius anlände till Birka, och halfannat år uppehöll han sig
der i arbete för grundläggandet af den första församling i Sverige.
220. De förskräckliga bärskaror, som kommo från
norden och utbredde en allmän osäkerhet, manade till omtanka för
de nordiska folkens omvändelse. Kejsar Ludvig den Fromme
upprättade till den ändan ett eget erkestift, till hufvudsäte
hvarför först Hamburg, sedan Bremen bestämdes, och hvarunder skulle
lyda icke blott Holstein, Stormarn, Ditmarsen, Wagrien [fordna
Sachsiska besittningar och samma landskap, som i medeltidens
skrifter bära det gemensamma namnet Nordalbingien, nordiska
fornsagans Holsetuland], men äfven alla de i norr derifrån
liggande länder, så alt den Hamburgska Erkebiskopen skulle öfver
samtliga nordländerna föra den högsta andliga styrelsen och ega
att der tillsätta Biskopar och lärare. Såsom den, hvilken brutit
banan för Christendomens framträngande till dessa länder, blef
Ansgarius, efter återkomsten från Sverige, förordnad till första
Erkebiskop i detta stora, vidsträckta stift. Han utsåg till Biskop
i Birka, till upprätthållande och förökande af den unga
församlingen derstädes, en man af namn 6a ut bert, som vid
invigningen i det biskopliga embelet erhöll det apostoliska namnet
Simon. Han, Sveriges försla Biskop, blef vid ankomsten till
Birka med stor ära och mycken välvilja mottagen af KonuDgen
och med glädje helsad af alla dervarande christna. Det blef
honom tillåtet att offentligen predika Christi lära. Han uppbygde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
