Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadt. Den sistnämndes efterträdare Uno i kom till Birka år 935
och dog derstädes i September månad det följande året. Han
efterträddes af Ada Idag, som i två och femtio år satt på den
erkebiskopliga stolen. På samma tid regerade de stora Kejsarne
Otto I och Otto II. De gjorde Biskoparne rika och mäktiga.
Adaldag förvärfvade jerate verldsliga besittningar äfven stora
fri-och rättigheter åt sin erkebiskopliga stol och var af Hamburgska
(eller Bremiska, såsom de äfven kallades, emedan efter
Hamburgska stiftets förening med det Bremiska år 858 Erkebiskoparoe
vanligen hade sitt hufvudsäte i Bremen, men erkestiftet dock ännu
framgent förde namn af det Hamburgska) Erkebiskopar den förste,
som förenade verldslig makt med den andliga. Till Sverige
sändes en Leo f da g eller Lif dag (till börden Frisländare), som
predikat icke blott för Svenskarne, men åfven för Norrmännen.
Ännu en annan, Odinkar den Al dre af förnäm Dansk börd,
förmåles hafva blifvit af Adaldag skickad som Biskop till
Sven-skarnes land.
299* Redan voro 170 år förlidna från Ansgarii första
ankomst till Birka, och den af honom derstädes grundlagda christna
församling var ännu den enda, man i Svenskarnes land vet att
omtala. Så ringa eller fastmer inga framsteg synes
Christendomen hafva gjort inom Sveriges landamåren, så länge densamma
i konungafamiljen icke funnit ett kraftigare stöd. Det berättas
vål, att Erik Segersäll vid sitt härtåg till Danmark der skall hafva
mottagit dopet, då Poppo, Biskop i Slesvig, till bevisande af
Christendomens sanning säges inför den Svenska Konungen hafva
burit ett glödgadt jern i handen och låtit en vaxduk uppbrinna
på sin kropp. Men icke dess mindre bar Konungen efter
till-bakakomsten till sitt hemland åter förkastat den freramande läran
och på nytt vfindt sig till sina fäders gamla tro. Emellertid hade
vikingatågen till christna länder under hela IX och X
århundraden och ännu mer de i England och Frankrike sig bosättande
Nordmäns öfvergång (ill Christendomen jemie den täta
gemenskap, som mellan dera och deras Skandinaviska landsmän städse
underhölls, icke ringa bidragit, att åfven i norden närma sinnena
till Christendomen eller göra densamma mindre fremmande för
dem. Vid slutet af X årbuodradet var nästan hela Danmark
christnadt, åfven i Norrige gick Christendomen fram med stora
steg genom Olof Tryggvasons ifriga bemödande, och i Ryssland
blef cbristeo tro efterhand likaledes rådande genom Vladimir den
Stores öfvergång till Grekiska kyrkan, så att Svenskarnes närmaste
stamförvandter, nästan alla de folk, med hvilka de hade någon
samfärd, till stor del vid denna tid bekände sig till de christnas
samfund. Under sidana förhållanden var det Ragnvald Jarl
Ulfs-son, sedan han kommit till jarldömet öfver Vestergötland, sände
min till Olof Trygg vason i Norrige att begära hans syster loge*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
