Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvinga dem (ill dopet, öfverenskommo om ett gemensamt härlig
öster till Småland i Sverige, att der christna folket, emedan
in-byggarne icke höllo Christendomen, ehuru somliga vidtagit christna
läran. Troligen hade de vid kusttrakterna boende Smålänningar,
såsom ännu tillgifna sina fäders tro, fortfarit efter fordom sed att
öfva viking, oroat kusterna och gjort sjön osäker. Konungarne
satte möte i Öresund. Nils, Konungen i Danmark, infann sig
med sin flotta på bestämd tid och ort; sedan han der väntat
länge förgäfves på den Norska Konungen, åtskildes flottan, och
Danska Kouungen drog åter hem. Kort derefter anlände
Konung Sigurd med 300 6kepp; han hade påbudit ledung öfver hela
Norrige. Harm full sporde han Danska flottans återtåg, styrde
österut till Sumaros eller Svinraros (förmodas vara samma ort med
det sedermera så kallade Cimbrisliamn), plundrade gården
Tuma-torp, drog derifrån vidare åt öster till köpstaden Kalmar, härjade
både der och i trakterna deromkring, hvarefter, sedan han af
landet iodrifvit en brandskatt af 1500 nötkreatur och öfverallt
tvungit invånarne att mottaga dopet, han åter vände hem till sitt land,
riktad med ansenligt byte. Detta skedde sommaren före den
stora solförmörkelsen, således året 1122. 1 konungasagorna år
denna härfärd kåud under namn af Kalmare-leding.
Ä5*. Vid samma tid lefde och lärde
Södermanlännin-garnes andra Apostel, den helige Botvid. Han var sjelf född i
samma landsort, i den delen deraf, som kallas Södertörn, af
föräldrar, som ännu voro hedningar. På en utfärd i handelsärender,
då han ännu var ung, uppehöll han sig en vinter i England och
hade derunder herberge hos en prest. Dennes rena, fromma
väsende och goda christliga handlingar anslogo ynglingens öppna
sinne, så att han, så mycket han kunde, sökte skicka sig efter
christna seder. Då företog den andliga mannen att undervisa
honom om de himmelska saoningarne, talade om Jesu lidande,
död och åter uppståndelse och hans kärlek till menuiskorna,
med den kraft och den innerlighet, att Botvid, intagen ej
mindre deraf, ån af den andliga mannens fromma vandel, mottog
dopet, deltog i de christnas gudstjenst och fann både deri och i
de andliga undervisniogarne så stort behag, att han med hela sin
själ omfattade de christnas tro och lära. Till föresyn för sin egen
vandel tog han sin fromma lärares, ulöfvade, sedan han
återkommit till sin födelsebygd, en christens alla pligter, bistod de
behöfvande, gaf på sin fädernegård herberge ål de fattiga,
vårdade sig om de sjuka och lönade oviljan med vålgerningar.
Genom en sådan vandel, åtföljd af undervisningar om en låra,
som gjorde menniskokårlek, fridsamhet och försonlighet till pligt,
ledde han många att till vända de christnas Gud sin dyrkan, så
att genom honom Christendomen slog de första fasta rötter i denna
delen af Södermanland. Hans sista handling, åfven iogifven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
