Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dingen af Upsala stad) i Östra Aros, då honom bådades, att en
fiendltig makt var i antågande. Magnas nemligen kom med en
krigarskara, att genom Eriks undanrödjande bana sig väg till
konnngadömet. Erik afbröt icke gadstjensten. I andaktsfultt
sinne, förgätande det jordiska för det högre, och likasom anade han
sin snarl förestående död, afvisade han budbäraren med de
orden: ”låter mig i fred, till dess heliga mässan är till ända;
”hvad sedan månde återstå, hoppas jag till Gud, jag annorstädes
”skall få höra härligare.” Fienden var emellertid, då Erik
efter mässans slut omgjordade sig med svärd och rustade sig till
motstånd, redan kommen honom hårdt inpå lifvet; lid gafs icke
att samla här och blott ringa var hopen af de män, han hade
omkring sig. Fly ville han dock icke, men öfverlemnade
utgången i Guds hand och upptog oförskräckt kampen med den
öfver-mäktiga fienden. Skådeplatsen för striden var den trakt, der nu
Upsala stad ligger. Erik föll, och der hvar hans blod först flöt, så
vill den fromma sägnen, uppsprang den källa, som deraf bär
namn af S:l Eriks källa. Ännu vid lif, ehuru svart sårad, kom
han i sin fiendes våld. Då blef med svärd hans hufvud afhugget.
*78. Erik den Heliges stora inflytelse på
christendoms-verkets stadgande och befästande i Svea land, hans lagar, de
första någon Svea-konung gifvit till det borgerliga samhällets
bildaude i Christendomens anda, hans härfärd för christna lärans
och trons utbredande till de närgränsande Finska stammarne, och den
frukt delta i tidens fortgång bar; hela karakteren af hans åt det
konungsliga kallet i christlig anda helgade verksamhet, renheten,
heligheten, fullkomligheten i hans lefnad, och inseglet derpå, hans
sista andakt och blodiga död, har gjort, att ingen Konung, förr
eller sedan, så som han lefvat i folkets minne, ingen njutit en
så stor och allmän vördoad. Gerna såg medellidsverlden i män
af stor, from och helig anda något öfvermenskligt, något högre,
ån hvad på den bräckliga jorden var att finna. Den höga
föreställningen om en menniskas andliga och sedliga kraft förde lätt
till den tanken, att hon utöfvade en viss makt i den andliga och
moraliska verlden; man trodde serdeles om dem, som i helig
andakt arbetat för Christi kyrka och dess befrämjande, alt genom
sina förtjenster deraf de i Christi himmelska rike kommo till stor
härlighet och makt; alt deras kärlek för kyrkan, för det land,
det folk, det samfund, de på jorden tillhört, ännu fortvarade i
det andra lifvet; att der, från sina saliga boningar, de ännu buro
fortfarande vård om de christnas bästa, och att deras förböner hos
Gud hade en stor, verkande kraft. Dessa föreställningar och en
sådan tro ledde naturligt dertill, att länder, städer, kyrkor,
kloster, äfven enskilta slätde sig under serskilt skydd och förebedjan af
dem bland helgonen, om hvilkas huldhet eller heliga inflytelse och
makt man vissast trodde sig försäkrad. Man firade fester, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
