- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
335

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sren Siare den Äldre densamma i Stockholms Storkyrka år 1495,
då på hans ödmjnka begäran den heliga fanan blef af Upsala
domkapitel till honom utlemnad att på krigsfärden mot de i Finland
grymt framfarande Ryssarne svaja såsom elt segerrikt tecken, till
skräck för fienden, till styrka och mod åter för den Svenska
båren. Fanor med den helige Eriks bild buros af allmogen vid
S:t Eriksroåssan omkring åkrarne i hopp och .förtröstan på en
god årsvåxt. Hans rykte har varit stort äfven i andra länder, och
ehuru efter kyrkans stränga ordningar han på öfligt högtidligt
sått veterligen icke blifvit förklarad helig (nemligen icke intagen
i Helgonaboken, de Heligas Album), har han dock enstämmigt
varit vördad som helgon (i Danmark och Norrige, i Köln, i
Lubeck, i Danzig) och äfven i påfliga bullor för helig,
rätteligen salig, beatus, en mindre grad af helighet) ansedd och
erkänd. Man har vetat berätta många och stora underverk, skedda
genom åkallande af den helige Erik, genom löften till honom,
genom vallfarter till haos helgedomar och hans graf. Hans ben,
likasom de heliga martyrernas, verkade underbara ting. Så
tidens fromma tro.

970. Magnus Henriksson år efter Erik den Helige
i konungalängderna upptagen som Konung. Men långe njöt ban
icke frakten af sin bragd. Ty blott en kort tid hade han sutit
Konong, då, sedan ryktet om tilldragelserna i A ros spridt sig kring
bygderna och menigheterna sammankommit lill rådplägning, ett
allmänt uppbrott skedde till den fremmande Konungens
fördrif-vande. Första rörelsen utgick från Helsingland, dit efter Eriks
fall hans öfrigblifna män tagit sin tillflykt. I den strid, derpå
följde, icke långt från Upsala, vid den mellan Hagunda och
Lagunda härad löpande öresnndsån, blef Magnus öfvervunnen,
hans hår nederlades, och han sjelf stupade. Detta skedde år 1161,
året efter Erik den Heliges fall. Äfven Carl Sverkersson hade
förenat sig med Helsingarne och Svearne och bidrog till Magni
nedergörande. Samme Carl hade, såsom förmält år (270), af
Östgöterna blifvit korad till sin faders efterträdare, och det säges,
att han två år före Erik den Heliges död kommit till
konunga-dömet; detta hans konungadöme har dock, såsom det synes, icke
ens omfattat hela Göta-rike, men varit inskränkt till hans
stam-bygd Östergötland, och han har troligen begagnat Svea-konungens
bortovaro under härtåget till Finland, att på grund af sin
rättighet både genom arf och val sälta sig i besittning af sitt fäderne*
konungadöme. Efter krönikornas berättelser, dessa dock endast
grundade på ovissa sägner, har med hans tillstyrkan och tillhjelp
Magnus företagit härtåget till Upsala för Konung Eriks
undan-rödjande, men sedan detta skett, vände Carl sjelf sina vapen mot
Magnus, förenade sig med Svearne och banade derigenom vågen
för sig till konungadömet äfven öfver Svea-rike. Huru med hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free