Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungamakten och dt*q hierarkiska för kommande lider befästa
konuugathronen. Vägen derlill banade liao sig med följande ord
lill Norr i ges dåvarande Eikebiskop Eisten: ”Om Magnus icke bli
f-”vit sa till Konung tagen, som gammal sedvana vam hår i
landet, så bafven J makt all gifva honom konnngavigsel, på satt
”Guds lag bjuder, alt Konung skall lill välde salvas* och ka o
”han sedan med råi la icke skiljas från
koaungadö-”mel. Slyrken J Magnus uli hans vålde, så vill jag främja
”edert välde och af all makt i allan måtto befordra edert båsta.”
Dä således i Bergen om sommaren år 1164 kronan saltes på
Magni hufvud och han af Brkebiskop Eisien salvades till landets
Konung, skedde delta sålunda, all han mollog konuogadömel som
förlåning af Olof den Helige, lillegnande honom Norriges rike och
land, så att han, Magnus» och alla hans efterträdare skqjle fö*
resta detsamma såsom varande den helige martyrens arf och
egendom, under hans herradöme och beskydd såsom hans Ståthållare
föra styrelsen deröfver och sirida för lag och rätt, till vittnesbörd
hvaraf hao till det heliga allarel offrade sin koogliga krona, så att
efter baus död densamma skulle tillfalla Throndbems domkyrka,
och likaså hans eflerlrådaies, till bevittnande af deras evårdliga
undergifvenbet under den helige Olof. Serskilt i afseende på
arfs-följden lill riket och konungaval stadgades, atl för framliden
endast en Konuogs åldsla och åkta 6on egde ovillkorlig rätt lill
konuogadömel; men skedde så, all denne affölle från Christendomen,
eller han icke efterlemnade någon åkla son, skulle af de till
konungadömet arfberdiiigade den koras lill Konung, hvilken
Eike-biskopen och hans Lydbiskopar jemte ivå af dem från hvarje stift
utsedda förståndiga mån funoo vara den skickligaste, och voro
de af stridiga meningar, borde deras röster gälla, soui hade
Erke-biskopeo och Biskoparne på sin sida. Staten slåldea under
upp-sigl och skydd af kyrkan såsom deo, från hvilken all högre
ordning komme och utgioge. Erling hade dervid endast för
ögonen sin sons och hans ätts befästande i konungadömet; Norska
kyrkans fäder åler lillgrepo med begårlitfhet detta tillfälle, att
kringgärda kyrkan med fri- och rättigheter och befåsta hennes
herravälde. Men följden blef en genom århundraden fortgående kamp
mellan konungamaklen och den hierarkiska, och stormfutlare,
vildare, blodigare ån i tiderna förut forlvarade ännu en lång
tid striderna oro konungadömet. I fo&sinnet och folktron forl*
lefde de från djupa foroåldern årfda grundsatser om
mans-slammens af konungahuset och alla dess manliga ättlingars lika
råll till riket. Den ena ädlingen af konungaslammen uppträdde
efler den andra, den ena efler deo andra röjdes nr vägen af
den kraftfulle Erling, som dref sill bal, sin oförsonlighet mot de för
Magui ibron farliga åtllingarne af d* förra konangahnsen ånda
derhän, att han icke skonade sin egen styfson Harald. Då flydde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
