Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke att anse såsom bestårad åt presterskapet, meo såsom
öfver-låtelser ål Christus och haos kyrka till uppfyllaode af hennes
bestämmelse hår på jorden, hvari ill åfven det hörde, att öfva välgörenhet,
understödja enkor ocb faderlösa, vara de värnlösas, de olyckligas
tillflykt, gåslfri och hjelpsam; vålgörenhei var en hela Christi
församling tillkommande pligt; till ingentiog hade Josds så ofta och
så eftertryckligt förmanat sina bekånnare; vålgerningar således mot
kyrkor och kloster voro vålgerningar mot fattiga; kyrkans
välsignelser , kyrkans förböner konde ej genom någol vissare vinnas,
himmelens vrede öfver menniskornas brott ej vissare afvåndas.
Såsom hedningen hembar Gudarne sina offer, alt nedkalla öfver
sig deras vårdande skydd, vinna deras välbehag, för dem
framlägga sin tacksamhet^ eller vid fruktan af deras förlörnelse blidka
deras vrede, hemburo nu våra christna fäder i samma sinne och
samma anda sina gåfvor til) Christi kyrka. Här funnos så
fromma, andäktiga sinnen eller andra så ångerfulla öfver sina synder,
atl de från arf uteslöto sina barn och lill kyrkan gåfvo all sin
egendom. Deröfver uppstodo tvister, berättelser derom iokommo
till Romerska Stoleo, och Påfven i en till Konung, Jarl och
Biskopar samt menige andliga och verldsliga i Svea- och
Götalanden Sr 1171 utfärdad bulla uppställer som grundsats och regel,
att hvilken som hade blott en son, honom vore det tillåtet att
göra Christus till den andra ocb lill kyrkan öfverlåta halfva delen
af ain egendom; hvilken åler hade tvenne söner, han kunde
upptaga Christus till tredje son och medarfvinge, och så vidare i
samma afmåtta förhållande; barnlös syster och’ broder åter kunde med
bröders och systrars uteslutande till kyrkan gifva all sin egendom.
Men häruti kom kyrkaus lag i strid med den borgerliga (166).
Detta förhållande gifver Konungen Romerska Stolen tillkänna och
berättar, huru det var sed,alt Lagmännen plägade årligen för folket
kungöra landets råtlsstadgar (168), och alt bland dessa åfven var
den, alt ingen månde på sill yttersta bortgifva något af sill gods
till Gud och kyrkan ulan i närvaro af sina arfviogar och med
deras samtycke. Påfven i sitt svar härpå kallar delta en förvänd,
afekyvärd sed, bjuder och befaller i kraft af sin apostoliska
myndighet, alt en ocb hvar skulle hafva full frihet, att på sitt
yttersta förordna om sitt gods till vålgerniogar mol kyrkan, mot de
fatliga eller till annat gudligt bruk. TestamenUfriheten blir från
denna tid ett fortvaraode slridsåmne mellan kyrkans lag och
bondelagen. Öfveilålelser af jord skedde ånnu, såsom af ålder,
munl-ligen genom en sinnebildlig handling, som kallades skötning;
efter detta bruk tog gifvaren af den egendom, han till kyrkans
törmon efhåode sig, en handfull jord och lade i fliken af sin rock,
som derunder hölls upp af Biskopen eller en annan af kyrkans
prester, eller insvepte han mullen i ett kläde och i vittnens när-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
