Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med^Uidtn*
Men längre gifva oss de historiska källorna inga ledtrådar Tid
baod till utforskande af Erikska ättens möjligen vidare
fortplan-telse och utgreoing. För öfrigt låra vi känna namnen, men
också endast namnen, på måoga andra, hvilka omgifvit
Konungen, hört till hans råd, eller varit de mest ansedda i den
landsort, dit Konuogen kom alt hålla stämma; de utmärkas med
berre-namnet (”Dominus”, della dock först med och ifrån Konung
Johans tid) och betecknas såsom rikets ädlingar och förnämsta, dessa
alla sådana, som framför andra hade anseende af sin jordrikedom
och sin börd, såsom nedslammande från forntida, ållgoda,
storbördiga jorddrottar, från hvilka de stora sl>er ulgåu, som vid
häfdernas säkrare dager vi se framträda, ehuru inga minnen
bevarat deras ättartal. I dessa tider undanskymdes de alla af de
mäktiga Folkungarne, som, Sjelfva på möderne upprunna af
konungaätt, till konungahusen stodo i mångfaldigt
skyldskapsförhål-lande såsom Konungars svärsöner (Jarl Birger Brosa var avårson
till Konung Har*ld Gille i Norrige; Birgers sonson Magnus Brok
svärson till Konung Knut Eriksson; Sune, Folke Jarls son,
svärson till Konung Sverker 11; en Knut Folkunge samt Jarl Birger
till Bjälbo svärsöner till Konuog Erik Kuulsson; en tredje
dotter af samma Konung blef husfru till Nils, herre af Tofta,
stamfader för Sparre-ällen) och svärfäder till Konungar (Birger Brosa
var svärfader till Konung Sverker II; Sune, Folke Jarls son,
svärfader lill Konung Erik Eriksson, och alt äfven Knut
Etikssons icke namngifna gemål varit af Folkuugaätt, är troligt, ehuru
man derom intet vel med visshet), hvarigenom de äfven räknade
Konungar bland sina efterkommande; en slägt, inom hvilken
äfven jarlsvärdigheten nära ett helt århuodrade igenom varit
likasom ärftlig. Genom svågerlag och deraf uppkommande, vidt
utgrenade frändskapsband voro med densamma närmare eller fjermare
andra slägter förbundna, hvarigenom af dessa troligen många, ehuru
af annan ätt, blandades samman med Folkungaslägten och gälde
som etl med denna. Det var, heler det i krönikorna, ”allt
Folk-”ungarote”, en hugstor, högt sträfvande, orolig slägt.
300. En man af denna eller annan, genom blodsband
med Folkungarne förbunden åtl, Knut med tillnamnet Långe,
bög till växt, vältalig i orden och rådig i handlingar, hade bland
sin slägt ett stort anseende, många anhöriga ocb många
anhängare, och trodde sig i spelsen för dessa nog stark alt tillvälla sig
konungamakten. Han grep med sin frändaflock till vapen, alt
kasla den lylie Konungen från ihronen och sjelf intaga
konunga-sätet. Att han af sin börd, såsom sjelf varande af konungaslam
eller annal närmare skyldskapsförhållande till konungahuset, tagit
sig rättighet till anspråk på konungadömet, har all sannolikhet
för sig. Mycket talar derför, att han är densamme Knut,
Holm-gers son, hvilken vi här förut, på uppgifna grunder, antagit alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
