Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrånkte de lagstiftelser, som densamma med landsrätten hade
gemensamma. För Stockholm, såsom en inom sig slaten, af murar
omgifven handels- och stapelort med tillväxande folkmängd,
stigande handelsrörelse och större samfärd med freralingar, måste
vissa, efter dessa förhållanden lämpade ordningar redan tidigt
blifvit vidtagoa och derigenom redan från stadens uppkomst en
början gjord till egen författniog lör densamma efter lika sätt som
i andra länder. Birger Jarls son, Konuog Magnus, meddelar år
1288 tillåtelse för dem af Stockholms invånare, som ville
nedsätta sig på Norra Malmen, alt lyda under samma rätt med de
inom murarne boende borgare. Detta visar, att Stockholm då
hade sin egen författning. Behofvet af ordnade, efter de nya
förhållanden lämpade lagar måste naturligt mer och mer göra
sig kåobart, och hafva troligen då de från Stockholms första
upp-blomstring vidtagna ordningsstadgar, sådana dessa under stadens
tillväxt, den tilltagande stadsrörelsen och större gemenskapen med
fremliogar vidare utbildats, mot slutet af Xll århundradet blifvit
till ett helt sammanfattade, och sålunda Biärköa-rätten
tillkommit, sådan den blifvit till våra tider bevarad, hvarefter
densamma åfven af de Öfriga städerna blifvit vidtagen eller för dem gjord
gällande. De fordna köpingarne blifva städer, så snart de
upphört att lyda under landsrätten och vara nnderkastade landskapet.
341* Sålunda har efter de första orofulla åren Birgers hela
Öfriga regeringstid varit egnad åt vården af rikets inre angelägenheter.
Samhället hade behof af flerfaldiga förbättringar i sin författning,
och Birger uppfattade detta behof med så rigtig blick, att
grundsatserna för hans lagstiftelser, såsom i sig innebärande
våsendt-liga hufvudvilkor för samhällets fortgående till utveckling och
förädling, forlbeslålt i århundraden och öfverlefvat alla hvålfningar.
Om den mot Folkungarne utöfvade strängheten skedde mer för
befästande af den nya makten inom Birgers hus eller deraf, att
han såg deri enda medlet att för framliden släcka facklan till det
inbördes kriget, kan så mycket hellre lemnas derhän, då bäda
bevekelsegranderna hår påtagligen samverkade och sammanflölo i
hvarandra. Såsom han åsyftade, qvafdes derigenom alla vidare
försök till uppresningar i denna rigtning, och dervid skulle det
kanske långe åfven förblifvit, om icke inom hans egen ått det
oböjliga herrskarebegåret bragt bröder mot bröder i blodig
tve-drågt. Allvaret i Birgers karakter, aktningen för hans person
såsom en på landsfrid och rått sträogt hållande herre, tillbakahöll
missnöjet hos de dråpnas fränder, gaf anseende och bestånd ål
hans regering och åt riket lugn. Kyrkan ärade han såsom en
gudomlig anstalt till menniskornas andliga vål, och för Romerska
Stolen bar han lika vördnad med hela den Vesterlåndska
chri-stenheten, som i den Heliga Fadern erkände sitt högsta andliga
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
