- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
474

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från båtarne. Alla voro obeväpnade. Intet ondt spordes, Intel
ondt anades. Dagen framgled stilla. Men sent på qvällen iklädde
sig Hertigens mån i tysthet sina vapen, och sedan alla gått till
hvila, blef på en gång buller ocb stor rörelse på gården, och
skedde då, att Konungens dervarande mån, sex riddare, sexton
väpnare, Konungen sjelf, hans gemål, hans barn och äfven den
till Erkebiskop då redan valda Nils Ketlilsson, hvilken för
tillfället uppehöll sig hos Konungen, alla grepos och gjordes till
fångar. En Konungens tjenare, Arvid Smålänning, då han af
bullret ocb o väsendet anade, b vad på fårde var, undanryckte
Konungens äldsta son Magnns, drog bort med honom ocb kom med
honom lyckligt till Danmark, der ban antvardade den unga
konungasonen i hans morbroder Erik ’Menveds vård, under tårar
berättande, hvad uppe i Sverige föregick. Hertigarne åter skyndade
med sina fångar till Stockholm; men då fogden derstädes vägrade
att upplåta slottet, fördes fångarne till Nyköping och insattes der
på slottet i förvar. Matts Kettilmondsson belägrade ocb intog
Stockholm. Allt gick Hertigarne tillhanda, så att inom årets
slut de innehade hela riket, med undantag af Finland 6amt
Kalmars och Borgholms fästen.

395. Krönikorna tala icke om några inbördes strider.
Ingen synes hafva väpnat sig till Birgers befrielse eller försvaret af
hans ibron. Endast Erik Menved i Danmark såg icke med
likgiltighet det trolösa brottet mot sin bundsförvandt och frånde. Han
rustade till Birgers hjelp och bröt vid Jultiden med hårsmakt in
i Sverige. Hertigarne ryckte med en samlad bår ned till
gränsen ocb slogo läger vid Kinnabus, fordom ett grånsfåste mot
Danmark i det till Halland gränsande Vestgöta-håradet Kind. Men
Konungen af Danmark hade tagit en annan våg. Då lemnade
de Kinnahns och drogo upp åt landet till Bogesund (nu
Ulricehamn), att der vara den antågande Danska håren lill mötes.
Vintern detia år (1306—1307) var så stark, att bafvet låg
tillfrn-set mellan Öland, Gouland och Ufland; man färdades från
Rostock till Danmark på isen och denna säges i Öresund hafva
varit flera famnar tjock och mer ån i 14 veckor bildat en såker
brygga mellan alla Danska öarne och Sverige. Den strånga
kölden och det mötande motståndet gjorde framtåget svårt för den
Danska Konungen. Det kom icke till strid, men till
underhandlingar, som hade till följd, att ett stilleståod afslöls intill
nästkommande Jul. Denna lid begagnade Hertigarne atl befästa sin
makt och stärka sitt välde. Hertig Valdemar begaf sig ur riket,
del sades i andakts- eller pilgrimsfärd till en helig ort, men i
Sjelfva verket för att vårfva fremmande trupper. Hans broder Erik
drog vid samma lid till Norrige och hade der på Kragerö ett möte
med Konong Håkan, hvars dotter han ville afhemta (tillåfventyrs
för alt uppfostra» i Sverige, ocb derigenom göra sig så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free