Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dygns vallen och bröd i tornet, eller med hudslrykning, eller med
stocken och kistao. Hvilken genom ovarsamt um gående med lju9
och eld förorsakade eldsvåda, skulle till straff derför kastas i
samma eld. Våldtägl och stöld öfver en half mark umgäldades med
lifvet. Denna gårdsrätt var icke blott gällande för Konungens bos
och hof, men äfven Konungens råd$herrar fingo rättighet alt
tillämpa densamma inom sina gårdar.
440. Städerna fortgiogo i sin mbildning såsom
medelpunkter för handeln, med egen rättskipning oeh egen
förvaltning (340). Konung Birger utfärdade stadsråtiigheler for
Thors-hälla och bestämde Fredagen i hvarje vecka lili torgdag. En
annan till befordrande af städernas uppkomst genomgripande
författning utgick från Hertig Valdemar, som befalle alla handlverkare,
hvilka bosatt sig vid Folklands tingsstad (i Upland) och der drefvo
bandel, atl inom åtla dagar inflytta lill Sigluoa, Stockholm eller
någon annan med stadsråtiigheler försedd stad. Redan Magnus
Ladulås hade, i de af honom för Jönköping gifna stadsråtiigheler,
förbudil all köpslagan på landet (368). Landimannen skulle föra
sina varor till staden och der på torget afyttra dem på de för
denna handel bestämda dagame. Man ville sammandraga all
handeln inom städerna, till hvilken ända allt framgent utfärdades täta
och stränga förbud mot landsköp, och landsköp kallades det, att
hofmån, köpmän, bönder, landboer, mån och qvinnor, ”fara i
lan-deria medh köpmannavaror,” sill, salt, kläden, kryddor, specerier
och annat dylikt, och ”drifva köpslagan till by och från by.” De
till städerna med skepp och varor kommande fremmande köpmän
(kallade gåster) skulle varorna der upplägga och ingen
försäljning börja, innan de försl anmålt sig hos fogden, hvarjemle det blef
dem förbudet, atl rida uppål landet och köp drifva. Så skedde,
alt handel och haodlverkerier blefvo uteslutande
sladsmannanårin-gar. Del uppkom elt köpmans- och ell handtverkarslånd. Mer
och mer fördelades arbetet, så att redan eller korl tid härefter
omtalas skräddare, skomakare, skinnare (hudberedare), sadelsmåstare,
tunnbindare, bryggare, murmästare, guld- och silfversmeder m. fl.
Del bildade sig skråo, embeten, mästare, som arbetade i lag.
Landtbrukel och boskapsskötseln, jagt, fiske och bergverken gåfvo
de hnfvudsakligaste ämnen till varubyte med utländningen. De
fremmande köpmännen utförde härifrån spannmål, költ, fläsk, talg
och smör, hästar och annan lefvande boskap, ox- och kohudar,
hermelin- och mårdskinn jemte månganda annat pelsverk, master
och timmer samt koppar och jern. I utbyte mot dessa varor
hitför-de de kläden och tyger af siden och af ull, allahanda specerier
•ch viner af flerahanda slag jemte salt och ännu annat af
frem-mande länders alster. De många slag af fremmande länders mynt,
som onder Medeltiden härstädes varit gångbara, göra det troligt,
att tfvervigten i handeln öfverhufvud varit på Sveriges sida. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
