Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning mot honom och Valdemar, då med hjelp af en annan af de
Holsteinska Grefvarne, Grefve Johan af Wagrien, Konung
Chri-slofer år 1329 kom åler lill rilket, och Valdemar följande året
nedlade den kongliga värdigheten. Christofer var åter Konung,
men hade egentligen intet att herrska öfver. Riket var
sönder-slyckadt mellan de Holsteinska Grefvarne, med en mängd
länsta-gare under dem, samt andra af rikets herrar, som besuto stora
län. Grefve Johan innehade j«*mte Femern, Lolland och Seland
äfven hela Skåne samt alla derunder lydande slotten med all
konungslig räll. De Holsteinska länsherrame kände icke Danska
lagen, för dem gälde inuren annan rält än den Holsteinska; men
utan atl låta sig bindas ens af denna, sotte de eget godtycke i
stället för lag och rätt, betungade menigheterna med gårder och
herrskade såsom sjelfrådande herrar. Skåningarne reste sig. Hvar
helst några Holsleinare träffades, nedergjoides de. Då samlade
sig de Holsteinska herrarne i domkyrkan i Lund, atl lägga råd
med hvarandra, hvad hår vore att företaga. Utan före stod eo
hop af väpnade Skåningar. De trängde in och anstälde i Sjelfva
kyrkan elt fasaväckande blodbad; det säges, att 300 Tyskar der
blefvo nedergjorda. Skåningarne emellertid fruktade, att på
längden icke kunna uthålla fejden och af egen kraft lösa sig från det
Holsteinska oket. Af Konung Christofer var i Danska rikets då
upplösta tillstånd ingen hjelp att förvänta, emedan han sjelf äfven
befann sig i Holsteinska Grefvarnes våld och helt och hållet
berodde af deras nåd. Sverige var den enda makt, lill hvilken de
kunde vända sig med hopp om hjelp och skydd för sina
rättigheter. Sändebud från Sknne kommo i delia ärende till Konung
Magnus år 1332. De framförde Skåningarnes begäran, atl få
gifva sig under Sverige, förbinda sitt Öde med Sveriges och hafva
samma Konung med detta rike, såsom för närvarande och för
framtiden den vissaste borgen för dem alt komma nr förtryckets
våld och lefva trygga i ål njutande af sin lag och sina gamla, goda
sedvänjor. Det stora och så oväntade i detta erbjudande, som
borde lända till mycken siyrka för Sveriges rike, fordrade dock
elt moget öfvervägande af alla omständigheter. Skåningarne
stämdes, atl genom sina fullmäktige möta Konung Magnus i Kalmar
vid Botolfs fest i Juni månad, för att vidare underhandla om
denna sak. Till bestämd tid och pä bestämd ort infunno sig
Erkebiskopen af Lund jemte medlemmar af domkapitlet, af
rid-derskapel och landets store tillika med befullmäktigade ombud
från släderna och köpingarne samt mänga af menige allmogen.
De underkastade sig då Sveriges Konung och förbundo sig att
vara honom trogna, lydiga undersåter. Hau tillbaka lofvade, all
skydda dem vid lag och rått och uppehålla deras fri- och
rättigheter. Men ännu innehades alla slotten af de Holsteinska
Grefvarne, och så länge kunde Sverige icke anses vara kommen lill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
